tisdag 26 februari 2013

Träning 30 dagar

På torsdag är det "bara" 30 dagar kvar av min utmaning.

Dags att verkligen sätta fart!

Ni kanske tycker jag har satt fart redan, i alla fall om ni sett min framfart på facebook och Funbeat, men jag har lovat mig själv att verkligen slita den sista biten in i mål.
Händerna har börjat se ut som en gruvarbetares, det tar emot ibland men nu är det bara att ta i som gäller. "no pain, no gain". Det är mornarna som är min fiende, jag känner inte för att packa väskan på morgonen, det känns tungt och svårt att få ihop det. Jag gillar inte mornar är ett klart underskattande av vad jag känner. Hela familjen har anpassat sig för att dagen inet ska bli för jäklig både för mig och dem.

Det låter som om jag är en tyrann.

Det tror jag inte jag är, men mornar är hemska för mig så om jag får hjälp och alla mår bättre, är inte det bra? Vi kör så gaska mycket i famlijen, fär att inte säga hela tiden. Den som orkar hjälper, det är ett bra koncept som hållit många år nu, tricket är att vara självisk bara när man behöver det och resten var hjälpsam. Det bygger såklart på att alla i grunden vill varandra väl. Så kan jag nog säga att vi tänker allihop, men mest jag och lena som gjort det till en konstform.

Lena var med på mitt första KB pass, hemskt kul. Hon var med mitt första pass som Cykelinstruktör med :) över 6(?) år sedan, jisses.
Mornar ja, det innebär att jag måste hatera dem, det gär jag genom att se till att väskan är packad dagen innan, eller felra dagar  i förväg faktiskt för jag har flera väskor, en cykel, en KB och en till jobbet. Det duger inte att jag sätter mig när jag kommer hem efter jobbet eller träningen, jag måste packa väskorna direkt för annars får magneterna i soffan fatt på röven och det är omöjligt att komma upp igen.

Solen tittar fram den här veckan och ger hopp om vår och sommar. Gud va jag längtar nu... men dom här dagrana som är just nu kan man i alla fall leva och till och med njuta ibland. Tänkte på det igår när jag slutat mitt sista pass (körde dubbelt spinning + KB med fotbollsgänget), det var mökt ute och ganska kallt mmen skönt, det regnade inte eller snöade. När jag gick i ljuset från parkeringen och hade lite awolnation i öronen kände jag att såhär ska man må... gärna hela tiden men uppskattar det mest när det kommer ibland.

Så jag kör, kroppen får sitt, hjärnan tackar och tar emot.

Jag undrar vad jag ska hitta på efter hundra dagar, det kan ju inte ta slut nu.. det känns för bra och ger så mycket. men jag måste erkänna att nog skulle det vara gott med ett glas smaskens, eller det tror jag i alla fall. Smaken ändras när man gör såhär, det kommer inte smaka lika gott som det gjorde tror jag, vi får se.

Full fart framåt //Hjobo



fredag 22 februari 2013

Kallt och hårt.

Idag blir det ett ganska kallt inlägg, hårt med kan tyckas men kanske sant i alla fall?
Vintern har inte alls rasat ut. Polarvindarna återvänder. Enligt färska prognoser kommer ny kyla till Skandinavien i feb­ruari. Vädret blir svalare än normalt långt in i april.  Vad är det som gör at man bor kvar i det här landet? Förra året var det barmark så här års och det började kännas som om det blev varmare, idag är det så kallt att jag knappt fick fram handen för att ta en bild när jag gick till jobbet. Till och med frihetsstatyn på torget har fått extra kläder.
Apropå hästar i maten, hur naiva får vi vara? Titta på priset, ser det ut att vara realistiskt så kan du misstänka att det är rätt, annars är det något fuffens. Så har vi lärt oss att tänka när vi köper något på blocket eller om någon försöker sälja oss något på gatan, det håller inte att tro att vi kan köpa mat som är billigare per kilo än det kostar att slakta öket. Det kanske kommer som en chock men vi får fortfarande det vi betalar för. Har IKEA en handduk som kostar 2 kr så har någon annan fått betala för den på något sätt.
Det som stör mest är väl de som, när sanningen ”avslöjas” stämmer upp förskräckta och chockerade röster som tycker det är otroligt och det ska bli rättegångar för att hitta den skyldige.
Det är vi som köper billigt som är skyldiga!
Jag med, jag köper billigt, gillar att göra klipp men så blir jag kanske inte så chockad om det visar sig inte vara helt ekologiskt och närproducerat det jag köper till en billig peng. Jag gnäller inte om köttet inte heter Rosa utan kanske kallas Brunte för jag är inte så naiv att jag tror att jag får den bästa och mest hederliga saken om jag köper från en kille som har sina varor i överrock och presenterar dem i en mörk gränd. I dagens informationssamhälle får vi inte lov att vara så naiva längre.
Vi får det vi betalar för.
Jag är likadan med det mesta och det tror jag de flesta är långt där inne, jag tro inte alla var så förvånade när Lance Armstrong till slut avslöjade sitt fusk, det är bara så att vi inte VILL att det ska vara så, men så avslöjas det, lite väsen blir det men de flesta jag pratat med säger ”det visste jag väl, så är det med alla elitidrottare…”
Mängder av stora idrottsmän och kvinnor har fått sina karriärer förstörda efter att de intagit olagliga preparat. Snabbt till tanke dyker Diego Maradona upp efter att han åkte fast under fotbolls-VM 94. Även svenskan Ludmilla Engquist fick sin image förstörd efter att det uppdagats att hon fuskat med tillväxthormoner. Allt detta för att vi inte VILL att det ska vara så. Vi vill dock att de hela tiden ska slå sina rekord, de ska bli bättre och bättre för annars tappar vi intresset.  Naiva igen.
Är allt fusk då?
Nej jag är naiv nog att tro att det finns idrott utan fusk men jag är inte dum nog att tro att det går att tävla i sport utan att fusk dyker upp. Så länge vi betalar miljoners miljoner till den som är bäst i Världen kommer vi få någon som är villig att fuska för att få pengarna. Vi får det vi betalar för.
Men om vi nu går till de som faktiskt tävlar av den enkla anledningen att det är spännande, där det inte finns pengar inblandade utan det är annat som styr, ja där finns det få fuskare om några alls.
Pengar styr.
Visst är det så, det visste vi ju eller hur? Det är ju bara så att vi inte VILL att det ska vara så. Det speglar sig i allt och inget undkommer denna sanning, inte innan vi börjar hitta andra värden ilivet än pengar, då kommer andra saker få prioritet. Men jag är inte så naiv att jag tror det kommer hända inom överskådlig tid.
Fram till dess får vi göra vårt bästa, tro på att människor är goda i grunden och misstänka att de luras, räkna med att det går bra och förbereda oss för det värsta. Varje dag är ett äventyr om vi inte är så naiva. Dags att öppna ögonen och börja bidra med lite sanningar?
Köp efter ditt samvete.
Köp billigt om du vill, men klaga inte om maten innehåller Häst istället för oxe. Hejja på den snabbaste i världen och räkna med att han knaske fuskar, precis som de andra som han tävlar mot. Var inte för naiv, men bli heller inte bitter och negativ. Världen är såhär, för vi har valt det, i alla fall vi som har pengar. Acceptera läget eller gör något åt det men sluta skylla på andra.
Kram

onsdag 20 februari 2013

Karaktär

Det är lite intressant ibland att se hur man reagerar i olika situationer. Jag gick in på Lidl och tittade på lite saker, brukar göra det om jag får någon minut "över" dessutom behövde jag frukost till jobbet, ja och grädde förstås, det går ju åt i rasande takt. När jag tittat ett litet tag inser jag att det inte finns något intressant och tar det jag ska ha, gå mot utgången men inser helt plötsligt att kroppen går bort mot godishyllan.

Jag älskar lakrits, särskilt sådan som saluförs på Lidl faktiskt, och jag hör min hjärna säga att en liten en kan man ju köpa, det är ingen som ser och då har det inte hänt... Så gott såg det ut, jag höll i påsen och riktigt kände hur det skulle kännas att bita i de goda svarta söta munsbitarna....

Men som av gammal vana tittade jag på hur mycket kolisar de innehöll, uj, det är bättre med choklad. Lidl har riktigt god 70%ig choklad som jag verkligen gillar, om jag tar en sådan så är jag så duktig att det knappast räknas, eller hur?



Kolla va goda dom ser ut... Men nu har den där sidan som startar saker som utmaningen 100dagar, mustaschkampen och sådant vaknat till och upptäckt vad min hjärna håller på med. Den rycker nu ut och stoppar alla känslor om hur gott det skulle vara och berättar hur knäpp jag är om jag nu stått ut 60+ dagar och helt plötsligt ska fuska, även om bara jag ser.

Men är inte det den enda som det är viktigt att inte fuska för?

Visst ska man inte fuska över huvud taget men om man försöker fuska för sig själv, vem ska då lita på en och vad ska man då vara stolt över?

Nu med repat mod och med en karaktär på vakt mot frestelser ger jag mig av mot kassan, detta är vad jag handlade till slut. Ganska nöjd faktiskt, min chef tycker jag är lite knasig, det gör de flesta som ser mig och följer min framfart, visst säger de flesta att man är duktig men jag tror ändå dom tänker som någon sa en gång, ska du inte ge dig snart?


Frukosten på jobbet är nu mitt godis, jag ser fram emot den varje dag. Rysk yoghurt, 4%kolisar och 17%fett, solroskärnor (nu utbytta mot pumpakärnor som har mindre kolisar) lite blandade bär. Kanske inte en strikt lchf men helt godkänd av mig och min mage som klagar direkt som jag får för mycket kolhydrater. Det är faktiskt mest därför jag äter lchf, jag verkar inte tåla kolhydrater så bra.



Nu har jag testats karaktären, inser att jag har en hjärna som inte alltid samarbetar med mig men karaktär det har jag och den hjälper mig när det är tufft.


Nu ska jag natta liten, sedan vila innan morgondagens utmaningar.


 





tisdag 19 februari 2013

Alla hjärtan och 60 dagar gjorda!

Frugan kom ner på alla hjärtans dag och hade med Samuel. Dom hade köpt blommor, det var oväntat men trevligt. Arbetskamraterna tyckte det var lite annorlunda tror jag att det var jag som FICK blommor istället för det klassiska att jag skulle ge.  Lite besvärligt att få hem dem oskadda men mycket trevligt som sagt.

Jag är värdelös på sånt, kommer sällan ihåg och har aldrig något bra att ge, blommor kan det bli men nu var det ju ingen ide då jag fått redan. Jag får ge igen en annan gång tror jag.
Träffade en av kämparna på ICA här om dagen, han ser ut att ha gått ner mycket och ser allmänt frisk ut.  Vi talade lite om hur det känns och hur det går och han tycker det har gått bra men som han sa...

"Nu är det lång tid."

Det börjar kännas att det gått lång tid även för mig, jag längtar faktiskt till våren av flera orsaker och en är att det ska bi skönt att släppa lite på utmaningen.Det är säkert så lite till manns nu, man börjar släppa lite och det börjar kännas svårt att vara engagerad och inspirerad.

Men nu har det gått 60 dagar, idag firar vi vår 60 dag! Fantastiskt!! Det är bara 40 dagar kvar.
Det är faktiskt så att det är inte svårt att göra en skillnad i livet men det känns tufft och det är så lätt att ge upp och falla tillbaka, liksom glömma bort varför man tyckte det var en bra ide från början.
Det är inte bara glass och ballong hela vägen de 100 dagarna men i mål ska vi, jag och de som orkar med att ta i de sista 40 dagarn. Snart ser stenbron ut såhär istället.
Snart sommar, snart fest. Vi har beslutat nu att det blir en lite fest för ossnär vi passerar mållinjen.

Lite om mitt jobb med:

Värmlands gemensamma drift- och servicenämnd har tagit fram en regional lösning för en gemensam IT-plattform för e-tjänster som nu lanseras. Plattformen bygger på en gemensam databas vilket innebär att samma tjänster används i alla kommuner. Den 19 februari får värmlänningarna tillgång till hundra e-tjänster på gemensam plattform, det har inte gjorts tidigare på detta sätt.
Karlstads kommun har uppmärksammats av SKL för sitt framgångsrika arbete med e-tjänster och det är väldigt roligt att ha fått vara en kugge i det här jobbet.(Läs mer här)

Den 19 februari trycker vi på knappen! I samma sekund får omkring 280 000 värmlänningar tillgång till totalt hundra e-tjänster.

Nu tar kommunen ytterligare ett steg och lanserar en gemensam plattform för e-tjänster tillsammans med kommunerna i Värmland. Samarbetet är unikt i Sverige och möjliggör för invånarna att kunna göra ett hundratal ärenden via internet direkt hemma i tv-soffan.

Många mindre kommuner i Värmland hade inte haft resurser att erbjuda e-tjänster överhuvudtaget om de
hade stått utanför samarbetet, medan de kommuner som hade e-tjänster sedan tidigare nu får ett utökat utbud. Fördelarna med en gemensam IT-plattform gynnar alla: Fler e-tjänster till medborgarna för färre skattekronor.

Karlstad har erbjudit e-tjänster under några år. Särskilt populärt är det att ansöka om förskoleplats, borgerlig vigsel och parkeringstillstånd. Undersökningar visar att det är långt ifrån bara yngre personer som använder e-tjänster. Ett exempel på det är när e-tjänsten om Avläsning av vattenmätare lanserades i Karlstad. Då var de fem första som registrerade sig över 70 år.
Kram
//Hjobo

tisdag 12 februari 2013

Långa måndagar


Får ofta höra att måndagar är jobbiga och långa.Jag tånkte berätta om gårdagen, en måndag som är ganska typisk mina måndagar.

Min måndag börjar, som alla dagar, kl 06.30 med uppstigning och bestyr i kakelbaren. Sedan på med ungarnas kläder och iväg senast 07.30 för att hinna lämna tre ungar på varierade skolor runt om i Karlstad/Hammarö.

Ganska precis åtta brukar jag ramla in på jobbet och häller upp en stor kopp grädde med kaffe i. Jobbet är Karlstads kommuns IT avdelning och måndagar är "mötesdagar", sitter pall i stort sett hela dagen med undantag för promenaden på lunch.

Lunchen försöker jag få så LCHF som möjligt, börjar bli bra på det nu efter så många år men när man är på resa är det svårt. Ägg är alltid rätt så det blir Ägg, avokado, gärna räkor eller kyckling men ibland stekt bacon(Sidfläsk menar jag).

Klockan 17 är det dags att leta sig till bilen och fara till min andra arbetsplats, SATS Färjestad där jag brukar komma senast 17.15.

Mitt första pass börjar inte förrän kl 18 men jag tycker om att vara tidigt på plats så jag kan komma i stämning och få ordning på allt. hatar att komma i sista sekund, det gäller allt faktiskt, gillar att ha gott om tid på mig. Då hinner jag dessutom träna lite rygg själv, det blir ca 15 minuter.
17.30 släpper repan biljetterna och ganska snart har vi fyllt salen, det är en skön känsla att se alla medlemmar komma in och ge energi. Vi kör ett 75 minuters bergspass oftast, ibland blir det tempo och ibalnd intervall men det som gillas är tunga backar mest.
19.15 är vi klara och salen töms sakta medans en del vill prata lite träning eller diet innan dom springer hem och fyller på energireserverna som nu börjar sina betänkligt. Jag käkar LCHF så mina reserver håller lite längre men jag fyller på med vätskeersättning innan jag går och letar reda på min fotbollsklubb som jag ska köra 30 minuter cyke och 30 minuter Kettlebell med.

Vi kör väldigt tufft cykel, det är fotbolls grabbar, dom borde ha ben och orka med ;) Precis 20 får vi komma in i stora salen, vi möter harmoniska yoga människor och känner oss ganska övertända :) men får snabbt fram klot och mattor, det går snabbare nu när dom gjort det några gånger och vet vad som ska fram.

Effektiv tid med kettelbell 25 minuter, undanplock och ut i durschen ganska precis 20.30, lite snack i bastun om allt och inget innan det är dags att försöka hitta bilen igen för att ta sig hem.

16 åringen har fixat mat till familjen så när jag kommer hem är det bara att lassa upp ett par kottletter med grönsaker och stark vitlöksröra, arbetskamraterna får gilla läget imorgon, inga viktiga möten på gång.

Kraschar ner i soffan lagom till mentalisten som jag inte orkar titta klart på utan bara fluktar förstrött på medan jag uppdaterar Funbeat och prackar på mina vänner snusförnuftigheter på fejjan.

23.00 piper min telefon med larmet som jag satt, det står "Gå och lägg dig, det är bra för dig" (snodde den idén från frugan) och för en gångs skull  känner jag att det kan var en bra ide.

Somnar inte direkt såklart men hinner tänka, Måndagar är nog nästan bästa dagen i veckan. Enda problemet är att jag inte hinner träffa Samuel så mycket men jag hann smita in och snusa lite på honom utan att han vaknade innan jag hoppade i säng.

Nu är det tisdag, snart halva veckan gått, sommaren kommer tro mig.

fredag 8 februari 2013

50 dagar!

Nu har vi gjort hälften!

Utmaningen 100 dagar är halvvägs avklarad. (http://100dagar.tjohej.se)

Vilken prestation. Nu har vi bara spurten kvar. Inte bara det att vi nu börjar räkna ner och det är färre dagar kvar av utmaningen än vi har gjort, det är dags att börja titta fram emot sommaren som kommer mot oss snabbt nu.


Det kan kännas svårt att förstå när snön ligger tyngre än på länge men jag kan meddela er att snödropparna blommar hemma hos mig på "öa", det är tidigt men det är ett bevis på att vi nu går mot varmare tider.

BARA 50 dagar kvar. Vad vill du göra av dem?

Hur mycket eller lite som än hänt i din utmaning hittills så kan du nu verkligen sätta fart. Kanske dags att trycka på lite mer nu? Du ser ju snart mållinjen.
De gånger jag åkt Vasaloppet (det har jag gjort för många gånger) så har det alltid varit fram till Evertsberg (som är halvvägs) har det varit så långt att jag inte riktigt tagit in loppet utan bara kört på med ren inställning och vilja. Efter Evertsberg är det cirka 7 km utförsbacke där jag brukar passa på att vila och låta backarna göra sitt, då går det upp för mig, jag har klarat hälften, den jobbiga biten. Att starta klockan mitt i natten med miljoner människor och kallt i fantomendräkt är inte  helt psykologiskt enkelt för mig som inte gillar mornar och inte vinter heller kan jag berätta.
Det är som när vi startade vår utmaning, precis innan Jul, mitt i vintern på vintersolståndets dag, precis då alla börjar smälla i sig godis och glögg startar vi vårt nya liv. Ren inställning och vilja drev på, lite inspiration med att flera andra galningar gör likadant men mest en helt personlig viljeansträngning som oavsett vad andra säger så önskar dom att de hade den viljan. Nu har vi kommit till vårat Evertsberg, nu är det dags att låta det sjunka in över helgen, vila lite i backen ner mot Vasslan där spåret passerar under bilvägen för att snart börja stigningen i Lundbäcksbackarna mot Oxberg. Här är det många som börjar bli rejält trötta. Det är våran måndag, träningen börjar igen och nu sätter vi fart ordentligt.

Då är det dags att bita ihop igen. nu går vi mot målet, vi går mot sommar, vi har gjort det värsta.

Får jag höra nu, är ni med? Är ni på gång? Morra lite och känn att nu vänder vi hemåt ... halva sträckan gjord, ingen ide att vända om.

Får jag se fighting face på nu då, här är mitt...

Nu KÖR vi !!!

PS: läs på Wiccis blogg om 100 dagar...
http://www.blogkeen.com/view_blog.aspx?id=51216096&blog=268552

fredag 1 februari 2013

Dumheter och naivitet eller mycket att vara tacksam för?

Det är så mycket man reagerar mot men så få saker man faktiskt gör något åt. Knyter handen i fickan eller bara låtsas som inget är taktiken i de flesta fall, gäller mig med faktiskt men idag gör jag ett försök att göra annorlunda.
Knäppa på näsan:
Det första jag tänker på är facebook, det börjar med en massa initiativ att hjälpa och försöka hitta personer som gått bort sig eller på något sätt försvunnit. Visst var det väl en bra tanke men det tog inte lång tid innan det visar sig att även detta används av busar för att hitta sina offer som gömmer sig. Direkt kommer då massor av folk att lägga ut detta som en händelse på sin facebook linje och knäppa de som delat efterlysningar på näsan genom att minsann visa att ”se nu va dumma ni är som gick på det”.

Lycklig:
Läste att det är en sjukdom att bara skriva positiva saker om sitt liv på FaceBook. Tydligen läggs det ut stylade profilbilder, foton från en lyckad semester, glada barn som äter glass och kompisgäng som festar loss. Folk verkar ha koll. De länkar till intressanta nyheter, delar med sig av youtubeklipp och sina favoritlåtar. Det är sällan någon skriver ”nu söp jag mig så full igen att jag stupade i säng”, det går liksom riktigt hem.  Vi är nog benägna att berätta hur fullt upp vi har med allt och saker vi lyckats med, men sällan tvärtom. Det känns bättre  att skriva ”hemma efter ett tufft träningspass” än ”jag orkade inte iväg till gymmet”, men  är det så konstigt att vi framställer oss själva som intressanta och roliga?

Den virtuella jag är mer spännande och intressant än jag är i ”köttrymden”.

Fast så är det väl inte bara på Facebook? På jobbet och bland vänner försöker vi väl framstå i en så bra dager som möjligt? På nätet behöver vi inte visa upp vårt fysiska jag, ingen ser att man sitter i morgonrock i en ostädad lägenhet och tycker synd om sig själv.

Damned if you do and damned if you don’t.

Det är för mycket “dela den här” på Facebook, visst är det så. Det är för mycket skräp på Internet, jag håller med.  Men man kan ju välja att inte vara med, man kan sålla och man kan slippa ondgöra sig på att andra är lyckliga.

Det är inget nytt!

Sociala media är till för att göra det vi förr gjorde på krogen eller utanför jobbet när folk träffades och satt ned på den berömda ljugarbänken. Vi har förändrat våra liv och träffas inte på samma sätt, vi bor inte i samma områden som de vi jobbar med och allt fler blir isolerade på öar i den sociala oceanen.

Men det är heller inte konstigt att vi reagerar som vi gör med att tycka ”vad onödigt positiv den där är” eller ”ska den alltid skriva om sin träning” alternativt måste den personen ta kort på all mat den äter…? Så var det på morsans tid och även på mormors tid med, det finns alltid någon eller något vi stör oss på och ibland måste vi bara dela med oss av det till andra. Faran är väl att de andra tänker liknande men i termer som måste den där alltid gnälla, eller vem tror den att den är? Min mormor, som förresten var en mycket speciell kvinna har jag förstått, sa en sak som liksom fastnade (Betänk att hon dog när jag var ganska ung) Hon sa;

 – ”sköt dig själv och skit i andra, tro på gud och heligt vandra”

Ganska bra sagt faktiskt. Jag har en del vänner som inte är med på Facebook samt en del som har sagt att de ska ha en paus från Facebook. Visst, kör för det, om det tar för mycket tid och/eller påverkar ditt förhållande till familj och vänner så för all del. Jag tror inte det är realistiskt att leva utanför den interaktiva sociala gemenskapen hur länge som helst, i alla fall inte för mig.

Hur man än vänder sig …

Jag har vänner och bekanta som jag bara har kontakt via Facebook, det är kanske konstigt och någon kan hävda att då är det väl bättre att inte ha kontakt. Jag håller inte med, jag gillar att ha kontakten. Jag är noggrann med mina inställningar i sociala media men räknar alltid med att det sak bli offentligt det som jag delar där, försöker vara så socialt medveten det går. Säkerhet är inte bara att stänga ute, det är att veta vad man delar med sig. Svårt idag, men jag tror det är viktigt. Twitter, är helt offentligt, Facebook lite mer intimt men allt som läggs ut är alltid tillgängligt för alla som verkligen vill och det försvinner aldrig. Bra att veta.

Nu är det fredag, Nästan hela ”lilla familjen” hemma och ikväll blir det råbiff. Jag tror jag ska ta en bild på den och berätta för mina vänner och bekanta hur bra jag har det, dom har redan blivit terrade hela veckan om hur fantastiskt jag tränar och vad aktiv jag är samt vilken koll jag har. Hoppas dom står ut ett tag till med mig, nu när jag gjort alla de synder jag pratat om. Fast, det är ju det vi gör där ute i cyber- och köttrymden.

Nu tar jag helg och syns bara på fejjan och linkan.

Kram
//Hjobo