På tåget hinner man tänka

Lång vecka förra veckan, efter att ha fixat tanden och varit på KommITs i Väsby var det hårdkör med alla världens projekt och småresor. Kände inte att jag hann träna som jag hade tänkt. Jag vet att två pass i veckan kan låta som om det räcker väl, men jag brukar ju köra två om dagen alla dagar utom Söndag.

”Då blir man övertränad” hör jag någon säga.

Vad är ”övertränad”? Jag letade på 1177 och dom nämner ordet tre gånger men aldrig med en definition på vad det är. Man säger att ” Tränar man oftare riskerar man att bli övertränad med resultatet att musklerna inte återhämtar sig och inte utvecklas lika bra som annars”. Ingen direkt ledtråd på vad det är faktiskt. 177 säger också ” Tränar man musklerna oftare riskerar man att bli övertränad, det vill säga att musklerna inte återhämtar sig och utvecklas lika bra som om de hade fått vila mellan träningspassen. För att undvika överträning kan man också pröva att träna olika muskelgrupper vid olika tillfällen, och låta ansträngda muskler vila mellan varven”. Ja ok, bra råd, men det gäller ju faktiskt att använda huvudet när man tränar, alltid. Jag kör ”nästan” aldrig samma träning två gånger i rad, faktum är att jag nog får nästan två dagar mellan varje muskelgrupps fokus. Så då kanske det inte är så farligt?

"chronic fatique"

Hittade bättre förklaring som säger ”Överträning eller "chronic fatique" innebär att träningen överstiger kroppens förmåga att återhämta sig efter träning - eller som den formella definitionen lyder: "obalans mellan träning och återhämtning resulterande i allvarliga och förlängda uttröttningssymptom". Vid träning så bryts det ner muskelvävnad och även skelett, därför behöver kroppen vila för att återhämta sig och under rätt förutsättningar så bygger den upp något lite mer än vad som fanns tidigare och blir fastare, starkare och mer uthållig, denna process kallas för superkompensation. Vid hård träning får man inte bara en fysisk påfrestning utan det sker också en psykisk belastning i form av smärta, stress och fysisk ansträngning. ”

Det finns tydligen två typer av överträningssymptom, en "överaktivitetstyp" och en "apatityp". Har man haft symptomen en tid och de till och med förvärrats finns det risk för kroniska besvär, "överträningssyndrom". Har det gått så långt att man drabbats av överträningssyndrom så gäller helt träningsuppehåll under längre tid, kanske flera månader och även kontakt med idrottsläkare för att lokalisera och diagnosticera orsakerna och upprätta en rehabiliteringsplan. Det låter inte så kul 

Vad är symptomen nu då, så jag vet om jag är i riskzonen?

En av de första symptomen på överträning är ihållande träningsvärk.
Andra symptom på överträning; överaktivitet:
• ökad vilopuls
• minskad prestationsförmåga, fysisk och psykisk
• minskad aptit
• viktminskning
• fördröjd återhämtning efter träning
• ökad irritabilitet
• ökad känslomässig instabilitet
• störd nattsömn
• förlust av motivation
• ökad skadefrekvens
• ökad infektionsfrekvens
• minskad styrka

Nope, känner inte igen mig.

Symptom på överträning; apati:
• låg vilopuls
• lågt blodsocker
• flegmatiskt beteende (vad är det)

”Det flegmatiska temperamentet var trögt, lugnt och sävligt, senfärdigt och föga stark i sina känslorörelser, likgiltigt. Ordet kommer av flegma som betyder slem”.

Blä, nä känner inte igen mig här heller. Kanske är jag inte övertränad då? Hur kan det komma sig, jag tränar ju uppenbarligen ”för mycket”?

Den grundläggande orsaken är balans mellan träning, återhämtning, sömn och näringsintag! Jag varierar intensiteten i träningen, varierar tiden på träningen, varierar innehållet i träningen och undviker monotoni. Det är bra att planera träningen och följ sin träningsplanering.

När jag nu läst på med ett kritiskt öga kan jag känna att det inte är rätt att ignorera överträning. I fortsättningen ska jag vara uppmärksam på tidiga symptom. Jag för träningsdagbok det är en bra sak om jag vilj följa både utveckling och eventuella symptom. En självklarhet är att inte träna med infektion i kroppen.

Jag har minst en vilodag i veckan, borde kanske vara två?

Hur man nu tränar är ju upp till var och en men låt en muskelgrupp vila minst 48 timmar innan du tränar den igen, då menar jag när du fokuserar på den gruppen. Det kan vara bra att försöka planera in ett par viloperioder per år? Stretcha noga efter varje träningspass och värm upp ordentligt, värm då upp med de fokusgrupper du är ute efter, det är inte bra att löpa 15 minuter för att sedan köra chins, visst ger det bättre än ingen uppvärmning men man missar lite av fokusen. En sak jag faktiskt tycker är viktigt är att unna sig en massagebehandling då och då, jag gör det regelbundet.

Försök undvika att lägga ditt program med 4-5 ggr, 1,5 timma varje gång, i värsta fall finns det inga vilodagar! Variera, kör inte för hårt med samma grupp, korta ned programmen. Kör effektivt och sitt inte och kolla på brudar eller killar, vilket du nu föredrar, utan ta med en timer och kör strikt fokuserat med rätt vikter. Ibland kan man pressa sig max för att få variationen men håll lite koll på pulsen istället så kan det bli bättre.

I år har jag inte haft några skador, det tror jag har haft med mitt mål att ”bara” träna med egen vikt som träningsredskap, kettlebells och cykeln. Inga överdrivet tunga vikter i bänkpressen eller marklyft.

Visst har jag en eller annan gång testat min styrka lite med t.ex marklyft. Man är ju nerd. Men 99% enligt ovan. Jag känner inte jag har förlorat i styrka, snarare tvärtom. Muskelmassan har ändrat form och jag får från de som sett utvecklingen att nu ser jag stark ut, ”stark på riktigt liksom” och det var målet med hela projektet som startades med 100 dagar förra året.

Det närmar sig den 21/12 och det är dags för 100 nya dagar, en utmaning till alla som vill ändra sitt liv, börja året storstilat och när vi drar fram klockor till sommartid och solen börjar värma på riktigt är du i bästa formen för att få en riktigt trevlig sommar.

Nu åker jag till Göteborg med jobbet, det blir mässa på dagarna och galamiddagar på kvällen/natten. Min känsla är att de flesta inte kommer fokusera på sin träning under dessa dagar. Det tänker jag göra, jag har lagt upp träningsplaner och sats ligger inte långt från mitt hotell, men jag skulle klara mig med hotellrummet, det har jag gjort förr.

Det är en av fördelarna med att lära sig jobba med kroppen som träningsredskap. Man kan träna överallt, när som helst. Jag ska börja min ”yoga resa”, börjar famla runt för att lära mig, först rörelserna för att i processen komma in i mindset och kanske få mer lugn i skallen, i livet. Att jobba med IT som jag gjort de senaste decenniumen är ganska stressigt för huvudet, en stark kropp klarar stress bättre, ett starkt psyke på det och man blir otagbar tror jag.

100 dagar med fokus mindfulness, yoga och spikmattor, helt nytt för mig men som jag säger, en utmaning ska vara svårt, var är annars utmaningen?

Tja, det var allt denna gång, mycket hinner man skriva på tåget.

//Hjobo

En tand är sönder

Att en fyllning i tanden lossnar händer ju, men den här var ju hela tanden nästan. I lördags lossnade den och jag kände hur jag krossa den mitt i tuggan, gurka åt jag ...

ringer man då till 1177 som man ska meddelar de att man kan inte få akuta tandproblem efter klockan 17 på lördagar och söndagar. Så oproffsigt av mig.

Jag ringde i alla fall på lördagen men hon som satt i mottagningen tyckte verkligen inte jag skulle komma in, antagligen för att jag inte grät och skrek, utan att jag skulle åka till folktandvården på måndag.

Folktandvården, som för övrigt har 45 minuter längre öååettider på lördag och söndag upptäckte jag, bokade in mig på en akut tid på måndag. Jag kunde ha kommit direkt men, då jag faktiskt tyckte jag klarade mig ganska bra på youghurt och buljong, tyckte att det var värt 50% av priset att komma in en vardag.

Det var ju ganska tur det, att de inte annonserar ut sina priser är nog bara för att det inte ska bli rama skri i landet, nästan 4000 och en timme i tortyrkammaren. Men hon som var tandläkare var suverän, pedagogisk och tålmodig, tog mitt gnäll på allvar och pumpade in spruta på spruta så jag inte skulle ha så ont.

Dags att åka hem, jag fick nog lite mycket av det goda för jag känner mig lite yr, tur det är kort hem. Hela munnen i stort sett är nu avdomnad, inte bedövad som det brukar vara utan borta helt. Jag måste ju ringa chefen och berätta att imorgon ska jag inte med till Sunne och Eda...

När jag ringer hafsar jag genast ur mej "jag är inte full, det bara låter så", eller som det lät "schag äl intle flull, schet blala slåter slå". Efter lite förklarande och förtydligande får jag fram mitt meddelande i alla fall.

Klockan sex har jag tänkt hålla mitt pass på SATS som vanligt, det brukar ju inte ta mer än någon timme innan munnen kommer tillbaka, tre timmar senare inser jag att detta går inte, dessutom har en vän berättat att det är farligt för hjärtat med sådana medel i sig att träna så hårt. Jag ringer Lena på SATS och ungefär samma fylle meddelande där, men hon förstår, vet ju att jag inte viker ner mig så ofta. Mia hoppar in och räddar dagen :)

Nu är klockan sex, tänk om jag hade åkt, det hade blivit intressant. SHEEJ ocsh fälkomna scha ni fara. Jisses, kanske enda gången jag skulle va tyst ett helt pass, jaja det kanske vore något :)

Nu har i alla fall känsel börjat återkomma, men innan den gjorde det började det fantom kittla i läppen som i övrigt är helt okänslig, kan du tänka dig hur irriterande det känns när man inte kan klia tillbaka, även om du är på stället som kittlar så känner du inte att du kliar ...

AAWWW.

Barnen tittar förstummat på mig medans jag slår mig själv på läppen och låter som ett gammalt fyllo. Jag gömmer mig på övervåningen ett tag tror jag.

Ännu en  dag i hösten och isens rike.

kram

Magen är inte kul alltid

Att hålla sig på benen och sköta jobbet, hemmet och träningen är tillräckligt för de flesta. Att samtidigt bråka med en mage som inte vill va med är sten på börda kan jag tycka ibland.

Det är som det är och ni med IBS vet vad som gäller, på med leendet och kämpa vidare, ingen blir glad av att någon gnäller hela tiden, ursäkta alla vänner om jag gnällt, det ska jag sluta med nu.

Snart dags för 100 dagar. Låter ju inte klokt att jag ser fram emot det så mycket men det gör jag, gjorde förra året med. Denna gång vet jag vad det innebär och ser fram emot det.

Varför inte köra så hela tiden?

Bra fråga, men faktum är att det skulle inte vara lika roligt och även om man skulle få bra utdelning så vet jag inte om det skulle vara värt att leva som en asket hela livet. Jag gillar mina små utsvävningar och om man tränar som jag gör så får man unna sig extra ibland.