tisdag 19 november 2013

På tåget hinner man tänka

Lång vecka förra veckan, efter att ha fixat tanden och varit på KommITs i Väsby var det hårdkör med alla världens projekt och småresor. Kände inte att jag hann träna som jag hade tänkt. Jag vet att två pass i veckan kan låta som om det räcker väl, men jag brukar ju köra två om dagen alla dagar utom Söndag.

”Då blir man övertränad” hör jag någon säga.

Vad är ”övertränad”? Jag letade på 1177 och dom nämner ordet tre gånger men aldrig med en definition på vad det är. Man säger att ” Tränar man oftare riskerar man att bli övertränad med resultatet att musklerna inte återhämtar sig och inte utvecklas lika bra som annars”. Ingen direkt ledtråd på vad det är faktiskt. 177 säger också ” Tränar man musklerna oftare riskerar man att bli övertränad, det vill säga att musklerna inte återhämtar sig och utvecklas lika bra som om de hade fått vila mellan träningspassen. För att undvika överträning kan man också pröva att träna olika muskelgrupper vid olika tillfällen, och låta ansträngda muskler vila mellan varven”. Ja ok, bra råd, men det gäller ju faktiskt att använda huvudet när man tränar, alltid. Jag kör ”nästan” aldrig samma träning två gånger i rad, faktum är att jag nog får nästan två dagar mellan varje muskelgrupps fokus. Så då kanske det inte är så farligt?

"chronic fatique"

Hittade bättre förklaring som säger ”Överträning eller "chronic fatique" innebär att träningen överstiger kroppens förmåga att återhämta sig efter träning - eller som den formella definitionen lyder: "obalans mellan träning och återhämtning resulterande i allvarliga och förlängda uttröttningssymptom". Vid träning så bryts det ner muskelvävnad och även skelett, därför behöver kroppen vila för att återhämta sig och under rätt förutsättningar så bygger den upp något lite mer än vad som fanns tidigare och blir fastare, starkare och mer uthållig, denna process kallas för superkompensation. Vid hård träning får man inte bara en fysisk påfrestning utan det sker också en psykisk belastning i form av smärta, stress och fysisk ansträngning. ”

Det finns tydligen två typer av överträningssymptom, en "överaktivitetstyp" och en "apatityp". Har man haft symptomen en tid och de till och med förvärrats finns det risk för kroniska besvär, "överträningssyndrom". Har det gått så långt att man drabbats av överträningssyndrom så gäller helt träningsuppehåll under längre tid, kanske flera månader och även kontakt med idrottsläkare för att lokalisera och diagnosticera orsakerna och upprätta en rehabiliteringsplan. Det låter inte så kul 

Vad är symptomen nu då, så jag vet om jag är i riskzonen?

En av de första symptomen på överträning är ihållande träningsvärk.
Andra symptom på överträning; överaktivitet:
ökad vilopuls
minskad prestationsförmåga, fysisk och psykisk
minskad aptit
viktminskning
fördröjd återhämtning efter träning
ökad irritabilitet
ökad känslomässig instabilitet
störd nattsömn
förlust av motivation
ökad skadefrekvens
ökad infektionsfrekvens
minskad styrka

Nope, känner inte igen mig.

Symptom på överträning; apati:
låg vilopuls
lågt blodsocker
flegmatiskt beteende (vad är det)

”Det flegmatiska temperamentet var trögt, lugnt och sävligt, senfärdigt och föga stark i sina känslorörelser, likgiltigt. Ordet kommer av flegma som betyder slem”.

Blä, nä känner inte igen mig här heller. Kanske är jag inte övertränad då? Hur kan det komma sig, jag tränar ju uppenbarligen ”för mycket”?

Den grundläggande orsaken är balans mellan träning, återhämtning, sömn och näringsintag! Jag varierar intensiteten i träningen, varierar tiden på träningen, varierar innehållet i träningen och undviker monotoni. Det är bra att planera träningen och följ sin träningsplanering.

När jag nu läst på med ett kritiskt öga kan jag känna att det inte är rätt att ignorera överträning. I fortsättningen ska jag vara uppmärksam på tidiga symptom. Jag för träningsdagbok det är en bra sak om jag vilj följa både utveckling och eventuella symptom. En självklarhet är att inte träna med infektion i kroppen.

Jag har minst en vilodag i veckan, borde kanske vara två?

Hur man nu tränar är ju upp till var och en men låt en muskelgrupp vila minst 48 timmar innan du tränar den igen, då menar jag när du fokuserar på den gruppen. Det kan vara bra att försöka planera in ett par viloperioder per år? Stretcha noga efter varje träningspass och värm upp ordentligt, värm då upp med de fokusgrupper du är ute efter, det är inte bra att löpa 15 minuter för att sedan köra chins, visst ger det bättre än ingen uppvärmning men man missar lite av fokusen. En sak jag faktiskt tycker är viktigt är att unna sig en massagebehandling då och då, jag gör det regelbundet.

Försök undvika att lägga ditt program med 4-5 ggr, 1,5 timma varje gång, i värsta fall finns det inga vilodagar! Variera, kör inte för hårt med samma grupp, korta ned programmen. Kör effektivt och sitt inte och kolla på brudar eller killar, vilket du nu föredrar, utan ta med en timer och kör strikt fokuserat med rätt vikter. Ibland kan man pressa sig max för att få variationen men håll lite koll på pulsen istället så kan det bli bättre.

I år har jag inte haft några skador, det tror jag har haft med mitt mål att ”bara” träna med egen vikt som träningsredskap, kettlebells och cykeln. Inga överdrivet tunga vikter i bänkpressen eller marklyft.

Visst har jag en eller annan gång testat min styrka lite med t.ex marklyft. Man är ju nerd. Men 99% enligt ovan. Jag känner inte jag har förlorat i styrka, snarare tvärtom. Muskelmassan har ändrat form och jag får från de som sett utvecklingen att nu ser jag stark ut, ”stark på riktigt liksom” och det var målet med hela projektet som startades med 100 dagar förra året.

Det närmar sig den 21/12 och det är dags för 100 nya dagar, en utmaning till alla som vill ändra sitt liv, börja året storstilat och när vi drar fram klockor till sommartid och solen börjar värma på riktigt är du i bästa formen för att få en riktigt trevlig sommar.

Nu åker jag till Göteborg med jobbet, det blir mässa på dagarna och galamiddagar på kvällen/natten. Min känsla är att de flesta inte kommer fokusera på sin träning under dessa dagar. Det tänker jag göra, jag har lagt upp träningsplaner och sats ligger inte långt från mitt hotell, men jag skulle klara mig med hotellrummet, det har jag gjort förr.

Det är en av fördelarna med att lära sig jobba med kroppen som träningsredskap. Man kan träna överallt, när som helst. Jag ska börja min ”yoga resa”, börjar famla runt för att lära mig, först rörelserna för att i processen komma in i mindset och kanske få mer lugn i skallen, i livet. Att jobba med IT som jag gjort de senaste decenniumen är ganska stressigt för huvudet, en stark kropp klarar stress bättre, ett starkt psyke på det och man blir otagbar tror jag.

100 dagar med fokus mindfulness, yoga och spikmattor, helt nytt för mig men som jag säger, en utmaning ska vara svårt, var är annars utmaningen?

Tja, det var allt denna gång, mycket hinner man skriva på tåget.

//Hjobo

måndag 11 november 2013

En tand är sönder

Att en fyllning i tanden lossnar händer ju, men den här var ju hela tanden nästan. I lördags lossnade den och jag kände hur jag krossa den mitt i tuggan, gurka åt jag ...

ringer man då till 1177 som man ska meddelar de att man kan inte få akuta tandproblem efter klockan 17 på lördagar och söndagar. Så oproffsigt av mig.

Jag ringde i alla fall på lördagen men hon som satt i mottagningen tyckte verkligen inte jag skulle komma in, antagligen för att jag inte grät och skrek, utan att jag skulle åka till folktandvården på måndag.

Folktandvården, som för övrigt har 45 minuter längre öååettider på lördag och söndag upptäckte jag, bokade in mig på en akut tid på måndag. Jag kunde ha kommit direkt men, då jag faktiskt tyckte jag klarade mig ganska bra på youghurt och buljong, tyckte att det var värt 50% av priset att komma in en vardag.

Det var ju ganska tur det, att de inte annonserar ut sina priser är nog bara för att det inte ska bli rama skri i landet, nästan 4000 och en timme i tortyrkammaren. Men hon som var tandläkare var suverän, pedagogisk och tålmodig, tog mitt gnäll på allvar och pumpade in spruta på spruta så jag inte skulle ha så ont.

Dags att åka hem, jag fick nog lite mycket av det goda för jag känner mig lite yr, tur det är kort hem. Hela munnen i stort sett är nu avdomnad, inte bedövad som det brukar vara utan borta helt. Jag måste ju ringa chefen och berätta att imorgon ska jag inte med till Sunne och Eda...

När jag ringer hafsar jag genast ur mej "jag är inte full, det bara låter så", eller som det lät "schag äl intle flull, schet blala slåter slå". Efter lite förklarande och förtydligande får jag fram mitt meddelande i alla fall.

Klockan sex har jag tänkt hålla mitt pass på SATS som vanligt, det brukar ju inte ta mer än någon timme innan munnen kommer tillbaka, tre timmar senare inser jag att detta går inte, dessutom har en vän berättat att det är farligt för hjärtat med sådana medel i sig att träna så hårt. Jag ringer Lena på SATS och ungefär samma fylle meddelande där, men hon förstår, vet ju att jag inte viker ner mig så ofta. Mia hoppar in och räddar dagen :)

Nu är klockan sex, tänk om jag hade åkt, det hade blivit intressant. SHEEJ ocsh fälkomna scha ni fara. Jisses, kanske enda gången jag skulle va tyst ett helt pass, jaja det kanske vore något :)

Nu har i alla fall känsel börjat återkomma, men innan den gjorde det började det fantom kittla i läppen som i övrigt är helt okänslig, kan du tänka dig hur irriterande det känns när man inte kan klia tillbaka, även om du är på stället som kittlar så känner du inte att du kliar ...

AAWWW.

Barnen tittar förstummat på mig medans jag slår mig själv på läppen och låter som ett gammalt fyllo. Jag gömmer mig på övervåningen ett tag tror jag.

Ännu en  dag i hösten och isens rike.

kram

måndag 4 november 2013

Magen är inte kul alltid

Att hålla sig på benen och sköta jobbet, hemmet och träningen är tillräckligt för de flesta. Att samtidigt bråka med en mage som inte vill va med är sten på börda kan jag tycka ibland.

Det är som det är och ni med IBS vet vad som gäller, på med leendet och kämpa vidare, ingen blir glad av att någon gnäller hela tiden, ursäkta alla vänner om jag gnällt, det ska jag sluta med nu.


Snart dags för 100 dagar. Låter ju inte klokt att jag ser fram emot det så mycket men det gör jag, gjorde förra året med. Denna gång vet jag vad det innebär och ser fram emot det.

Varför inte köra så hela tiden?

Bra fråga, men faktum är att det skulle inte vara lika roligt och även om man skulle få bra utdelning så vet jag inte om det skulle vara värt att leva som en asket hela livet. Jag gillar mina små utsvävningar och om man tränar som jag gör så får man unna sig extra ibland.

torsdag 31 oktober 2013

Hösten här igen, nya projekt och nya utmaningar.

Höst

Det ser ju fint ut på bild, när solen skiner... Men det gör den ju inte, den har lämnat oss i mörker, kyla och väta. blä för höst...
Bäst att göra något konstruktivt av den.

Jag har haft ett bra träningsår känner jag, började ju  med 100 dagar, gick ned från 95 kilo till dryga 83. Det som inte syntes på vågen var den stora förändringen i kroppen, jag ökade muskelmassan ganska rejält så den riktiga viktminskningen var större om man ser till det tråkiga lagret mysfett som förvann. Nu har jag en vikt på 81,7 (mätte mig på den nya någorlunda riktiga vågen på sats) och en träningsgrad som är relativt hög.

Jag bestämde mig för att bara köra träning med Kettlebells, spinning och träning med egen vikt hela 2013, dvs jag har inte tränat i gymmet med tunga vikter. Projekt "stark på riktigt" blev arbetsnamnet i mitt huvud.

Jag känner mig riktigt nöjd med resultatet. Ökade min kettlebell under året från 16 Kg till den nya som jag just börjat kämpa med som väger 28, en ganska snabb ökning men hela tiden under kontroll.
Målet mot är att orka med den stora bumlingen, monstret...
Målet i sig är mest för mig själv, ett kvitto på utveckling. Kommer ihåg hur jag slet med 16 kg, det är nu inte så jobbigt med 24 längre även om jag ibland känner det är tungt med 28 så går det att köra ett helt pass och jag har sniffat lite på 32 men den är lite för tung ännu att köra 45 minuter med. Men snart så.

Min lilla dotter har flyttat hemifrån, ännu ett tecken på att tiden går antar jag. Hon har blivit vuxen på ett ögonblick och klarar sig själv. Pluggar och partar samt bakar kakor.  Saknar henne men inser att det är dags att låta henne bli vuxen. Jag är så stolt över henne, ja över alla ungarna såklart men det är den första som stapplar ut i världen så det är lite speciellt.



Åkte från Hagfors till karsltad i det som kallas för Sverigestafetten och blev intervjuad av magnus Salbrink, vi hade en härlig resa även om vi startade  mitt i natten och kylan. Snittade på 30,5 km/h jag och Mats Jensen som drog ifrån de andra och kom i mål nära en timme innan de kom fram ;)

Etapp 3 Sverigestafetten.

Visst är jag nerdig :) jag vet, men lite kul är det. Jag roade mig att googla lite och kom fram till förljande:

Ligger väl lite i det, testa själv :)

Det enda bra med att sommaren inte är här är väl att vissa mode misstag inte syns så mycket, jag såg detta en dag och vanligen tänker jag inte på det men uj.
Till och med Sola i Karlstad hade en dålig mode dag
Höst medför även födelsedag :) Alltid en trevlig dag och i år med .
Efter ett fantastiskt bra år, vad gäller sommar och britt sommar så kom den då, hösten. Kallt, regn, halt ibland och mörkt. Allt det vi lärt oss höst ska vara. 
Så då dags igen. 100 dagar var en riktigt bra utmaning och jag vill göra det igen.

Dags alltså 100 nya dagar. Samma som vanligt med 100 dagar med motion varje dag, strikt deit och INGEN alkohol... Börjar den 21/12 och avslutas den 30/3 från det att solen vänder åter till vi går över till sommartid. Låter det svårt? En utmaning ska vara svår ;)

Utmaningen på Facebook

Flera med redan, och fler ska vi bli, häng med du också.
Nå nog nu. Jag och Jonatan ska på Pablo Francisco den 8e november, ska bli riktigt kul :)

Kram å kläm

tisdag 17 september 2013

Jobb jobb jobb

Jobbet tar över ibland. Jag försöker hålla det på en balanserad nivå med fritiden. Just nu är det mest jobb bara.

Träningen ligger på en för låg nivå, maten stämmer inte och massor av saker är galet just nu, det måste nog bli bättre snart tror jag.

Sommaren tog slut, jag har jobb, höst och vinter att se fram emot... Dags att ta tag i saker tror jag.

Träningen kan jag lösa, jag har tre pass nu på SATS och får en klass till snart, det tillsammans med övrig träning borde göra skillnad. Maten måste jag dock börja fokusera, det blir att börja jobba med det. Mer koll på det jag pillar i mej, inget tjafs med sånt jag vet jag borde undvika, det gäller öl och vin med. Dags för en utmanings snart med, då blir det vit vinter som gäller, det blir bra det med.

48 år har jag fyllt alldeles nyss, det är viktigt nu att inte tappa stinget, itne flr att jag tror mig göra det, jag är motiverad att fortsätta. Jag är ännu mer motiverad att fortsätta med den träning jag nu kört i år, bara funktionell träning, egen vikt, KB och cykel är fullt tillräckligt för att komma i super form.

Snart börjar resorna med, tur jag hittat ett redskap som ger mig full träning även på ett hotellrum.

Nu ska jag ta tag i sovtiderna med, det är sista pusslebiten. Dags att sova.

tisdag 27 augusti 2013

Sverigestafetten

 Dags för själva stafetten!
Upp klockan 03.00 för att cykla ca 10 mil i ottan (jag cyklar såklart hela vägen hem) är det vettigt?

Ja jag åkte ju inte Vätternrundan i år, inte heller Glafsfjorden så det är väl bara att tugga i sig antar jag. Fast det ska bli kul tycker jag :D

Det blir väl att leta reda på lite varma cykelkläder antar jag, det kommer bli fin imorgon men natten är nog kall tror jag.

Det sägs föresten att i natt ska vi få se Mars som en extra måne... Legend eller inte? Det sägs också att vi kanske hade två månar en gång...
 
Det kunde ha varit vår verklighet – men jordens tidigare okända andra måne försvann.
Astronomer tror att den absorberades av vår nuvarande måne vid en kollision.
 
Trött i huvet idag, mycket nu men jag orkar inte få ur mig det.
 
kram

torsdag 22 augusti 2013

Mycket nu.


Reklamen som börjar med något inslag från en till synes nyhetssändning är ganska bra tycker jag, visst är det så att man zoomar ut ganska snabbt när man hör om olycka och elände. Konstigt att man vill att andra ska lyssna när man själv vill berätta om sina problem men man orkar inte ta in när så mycket elände ramlar över en på radio och tv.

Visst skulle man vilja kunna hjälpa till, ”om jag var rik …” brukar man ju säga och visst önskar man sig att köpa en ny bil, hus, båt, resa men ganska snart kommer att man vill hjälpa utsatta människor. Jag säger man som samlings ord för ett flertal människor jag talat med men det är nog egentligen är min uppfattning och jag tror att flera tycker som jag.

Maktlösa inför en otrolig ondska i världen stänger vi av öronen och börjar tänka på något annat, ”vad ska jag äta ikväll, paj kanske…”. Visst kan vi skänka lite slantar till valfri organisation, men helt ärligt så tror jag att vi alla misstror dessa en hel del. Antagligen för att vi inte tror att någon hjälper någon annan helt utan att vinna något på det själv.

Finns det riktigt osjälviska handlingar?

Det är svårare än du tror att svara ja på den frågan. Läste en historia om Gandhi en gång, han ska ha tappat en sandal när han hoppade på ett tåg i farten och då petat av sin andra sandal med och slängt ut den. Vid frågan varför han gjorde så ska Gandhi ha svarat att han inte har användning för en sandal men om någon hittade två så kan de ha användning för dessa. Detta låter som en tvättäkta skröna och jag tror säkert att Gandhi är en bra människa men detta är nog snarare ett uttryck av önskan att se en helt osjälvisk handling än i att det faktiskt ska ha hänt.
Det är inte ens helt osjälviskt att hjälpa en medmänniska. Jag såg igår en dam som lyckades peta omkull sin cykel och stod lite handfallen och tittade på den tunga pjäsen. Jag gick och talade i telefon och tänkte väl inte så mycket på det men gick fram och ställde upp cykeln åt henne, jag hörde att hon tackade och så men jag talade i telefon så jag hörde inte så noga utan vinkade lite och försökte le lite samtidigt. Det var nog något av det mest osjälviska jag gjort någon gång. Trots detta kan jag inte låta bli att tänka att orsaken att jag böjde mig ner och plockade upp en, för mig lätt cykel, synliges för att hjälpa en dam som uppenbarligen tyckte cykeln var både tung och dum, var lite själviskt i alla fall.

När jag tog upp den var min insats väldigt liten, däremot fick jag känna mig både stark och snäll. Ganska bra betalt för en sekunds handling, dessutom inte osjälviskt alls. Alla vill väl känna sig starka och duktiga? Med den tanken blir det svårare än du trodde att nämna en helt osjälvisk handling.

Människan är av naturen ond, människan är av naturen lat …

Sådant hör jag ibland sägas med eftertryck. Jag är människa, jag är inte ond och inte lat, i alla fall inte hela tiden. Jag tror dessutom inte någon människa är ond eller lat hela tiden. Visst finns det de som visar dessa sidor mer eller mindre än andra Gandhi och Stalin är väl lite motpoler där men jag kan inte låta bli att tro att även Gandhi har gjort saker han inte riktigt är stolt över och som skulle få hans gloria att halka ner runt halsen ganska snart och tvärtom.

Vägen till lycka…

Hur går den, vad är förresten lycka. Jag är en av naturen ganska grubblig gubbe, det tror ingen för jag har ett socialt yttre och älskar att umgås med människor. De flesta skulle nog kalla mej en glad skit om de skulle berätta om mig. De som känner mig väl vet att jag ofta kämpar med alla möjliga känslor av att vara otillräcklig, fet, elak, självisk osv. Jag vet, ingen håller med mig och säger att jag är tvärtom men ändå känner jag så ibland. Särskilt på höstarna.
Jag är lycklig, särskilt om man jämför mig med folk i utsatta situationer, men trots detta känner jag mig onödigt ofta deppig. Varför då? Jag borde dansa runt i eufori dagen i ända för så bra har jag det faktiskt. Det vet jag dessutom, det hjälper tydligen inte alls. Korta stunder kan jag reflektera över hur bra jag har det. 
Allt för korta stunder.

Hur tar man reda på sin lycka?

Vad är lycka kanske inte är rätt fråga? Hur tar jag reda på min lycka är väl mer den fråga man borde ställa. Hur njuter jag av allt som går bra, ser allt fint och mår bra i allt bra som händer? Svåra frågor, men inte helt ointressanta. Många är de som vill visa dig ”vägen till lycka”. Gemensamt för dessa är att ingen av dem är lycklig, inte hela tiden, dessutom gör dom det för egen vinning, inte för att osjälviskt hjälpa dig.

Bara jag kan hjälpa mig att bli lyckligare…

Dags att ta tag i det. Den utmaningen kan bli min tuffaste någonsin. Jag har försökt med det tidigare men nu är det nog dags att göra en riktig insats i frågan. Jag är snart 50 och tiden är inte oändlig, det blir tydligare varje år.

Så hur gör jag då?

Ja det är väl dags att titta på vad som gör mig lycklig, kanske göra en lista med sådant som får mig må bra. Jag börjar där tror jag, sedan får jag utveckla en handlingsplan framöver. En bra början i alla projekt är att veta målet. Som låten säger… 
Feeling my way through the darkness … lyssna på den. Årets sommarplåga 2013 (Avicii – Wake Me Up- Radio Edit)

Ok, hösten anländer…

Vare sig jag vill eller inte, ganska likt kungen faktiskt, han kommer ju till Karlstad idag. Jag har inget emot Kalle egentligen men jag tycker inte att vi behöver en kung lika mycket som vi behöver ett dagis extra eller en sjukbädd till för någon som verkligen behöver det. Känsligt ämne jag vet men jag tycker iden med en kung är lite förlegad och det är nog dags att avskaffa den.

Hur kul är det att va kung egentligen?

Jag kan väl klaga på kostnaden för kungen och att jag kanske tycker det är onödigt men hur kommer det sig att kungen vill vara kung? Ja han har faktiskt valt det själv, någon gång fick han ju frågan om han accepterade och svarade då på ett krångligt sätt ja. Ofattbart för mig,samma som att sätta sig i Big Brother huset kan jag tycka, det går ut på att inte påverka något viktigt och bara synas men inte höras. Javisst, dom gråter säkert hela vägen till banken. Äh, släpp det, det finns värre saker som vi bord fixa och just detta står verkligen inte över saker som gör mig lycklig, jag ska vinka om Kalle tittar upp till oss när han går förbi idag vid ca 15.30, hejja kungen…


//SensommarHjobo

fredag 16 augusti 2013

Sara flyttar

Jisses, min lilla tjej flyttar till en annan stad. Jag är medveten om att det har hänt andra föräldrar men precis som alla andra tror man inte att det ska hända en själv. men nu är det dags.

Mot Linköping/Norrköping gå lasset, skrutt ska börja på universitet...


onsdag 7 augusti 2013

SATS Perfect Day 2.0 - "Make it happen"

Ja då fick  jag i alla fall åka med på kickoffen :) det var snabba bud och biljetterna var skut tidigt i år så jag fick inte tag i någon men nu har några hoppat av så jag får åka med :)

Kul
Jag ska kanske uppdatera er med vad som händer men det får komma senare :)

//Hjobo

måndag 5 augusti 2013

Åter på jobbet

Sommaren är långt ifrån över även om semestern just nu inte pågår.

Tillbaka på kontoret, direkt problem med nacken. Det är whiplashen som jag drog på mig på väg till jobbet för ett tag sedan som gör sig påmind. Tungt.

Jag får promenera och försöka hålla mig aktiv vid skrivbordet då jag inte kan sitta stil, då låser sig nacken.
Träning har visar sig fungera bra, även tung träning med kb eller cykling, bara jag inte sitter still med nacken. Svårare än det låter då jag mest sitter vid en dator hela tiden. Ska försöka få lite hjälp via företags sjukvården.

Sommaren var full av sol, bästa sommaren jag kan komma ihåg faktiskt. Skiter fullkomligt i böndernas behov av regn, de har fått sitt i många år nu då låt solen stå som spö i backen...

Huset är uppochner, inget är i ordning och jag är inte hemma och kan hjälpa till, Samuel ska skolas in nästa vecka så tills dess bör vi få lite ordning.

Jag har börjat min satsning på nästa stora utmaning. Vågar knappt säga det men någonstans har ett mål att göra en ironman innan jag fyller femtio vaknat...

Sådär, nu är det sagt. Järnmannen innan 50!

Det är ett ambitiöst mål inser jag, särskilt dom jag hållit mig ifrån löpning sedan jag som ung skadat knäna så jag vet inte ens om jag kan springa.
Skor och löptekniker har utvecklats sedan jag hattade runt som ung, jag kommer försöka få hjälp av alla mina sköna vänner som har massor av erfarenheter.

Cykling är jag inte så stor oro för, visst kommer det bli tufft med så lång sträcka tillsammans med simning och löpning men här har jag själv lite erfarenheter.

Simningen är inte enkel den heller , särskilt inte i sjö, jag klarar mig hyfsat i en pool men har ingen erfarenhet från sjö simning.

Jisses vad man hittar på, men att ha ett tufft mål har alltid sporrat mig och hård träning är ett sätt att leva för mig. Nu gäller planering och fokusering.

Vi börjar såklart idag, aldrig imorgon!! (det är ju måndag i alla fall)

Bara nu inte nacken eller knän kraschar så ska ni få se, inget är omöjligt.

Så sommaren fortsätter, nya utmaningar både privata och som tidigare kommer... Vi håller kvar känslan så länge det går...
Sommar 2013 levererar
Lite kan jag springa i alla fall

Och jag kan fortfarande ge grabben en match.

- Hjobo online

torsdag 25 juli 2013

Fastlandet

Jag har en utmaning och har bestämt mig för att träna hela semestern, inga ursäkter.
Samuel är inspirerad så vi skaffar honom en egen KB
På Gunnarsö trivs vi, Cirkusen är i stan för en kväll så lena å småttingarna går dit.
Medans jag å Sara tränar utanför tältet, vilekt ställe!
Inte illa utsikt från vagnen
Lite minigolf kan vara ett bra avbrott från vagnen


Sverige visar hur sommar ska se ut på riktigt


Men efter en åsknatt har vi tälte fullt i vatten, nu är vi klara för i år. Raka vägen hem :)
Vi Älsakr semestern men nu vill vi inte mer.
Hemma är allt torrt, jag vattnar, tar lite pass till i morgon och känner mig hemma.

En vecka kvar av semestern.

- Hjobo online

fredag 19 juli 2013

Öland

Sommar, äntligen.

Som vanligt har vi inga planer men har i alla fall hyrt en taikonvagn. Eftersom vädret verkar bli lika fint överallt så vill vi gärna åter till Öland. Vi älskade det förra året.

Då vår bil inte tar alla så fick jag åka MC, stackars mig :)

Vi köpte ett reseförtält på biltema, det är superbra. Klarar inte vind så gör bra men i övrigt riktigt bra, det gillas även av djur upptäckte vi, en fågel var på besök (2 gånger) och gösta super gräshoppan var på besök.


Böda Hamn, vi älsakr stället, lagom långt bort, lugnt men med uppträdande i hamnen varje kväll och sanden är otrolig, helt vit.
Vi fick kort tid men väldigt bra, en plats som vi kan tänka oss varje år. 100 meter till vattnet och morgon skugga men kvälls sol....
Vädret är perfekt, en värmeböjla på väg, vad kan bli fel?
Inget är fel i år. 2013 levererar sommar i Sverige med besked
Vi får åka då det är bokat på vår plats, vi bestämmer oss för Wikenäs semesterby ett par kilometer bort. Väldigt trevlig camping men stranden sög.
Wikenäs är mest kända från fejden med kommunen om deras dass
Även på camping kan man grilla som ett proffs

Familjen åker husvagnssemester, själv är jag på MC semester :)
Ungdomarna trivs dom med.

 
- Hjobo online