Idag känns det som om det är ovanligare att inte ha en tatuering. Själv tycker jag det är snyggt. En snyggt gjord tatuering med en tanke bakom blir en vacker utsmyckning av kroppen. Ogenomtänkta tatueringar gjorda på fyllan avråder jag dock ifrån, de blir inte roliga att ha på kroppen.
Jag har själv fyra tatueringar nu. Jag har valt att ha dem på sådana ställen på kroppen där jag inte alltid behöver visa upp dem. För mig har det varit viktigt, andra vill visa dem hela tiden.
Jag tror inte min pappa är så nöjd med mina tatueringar. Han är rar min pappa, men lite gammaldags när det gäller det här. Han ville också att jag skulle tänka på hur det skulle se ut när jag är 80 år och sitter på hemmet. Mitt svar var att jag inte ens vet om jag kommer så långt och därmed inte kan välja bort något jag vill ha när jag är i 50-årsåldern för en känsla jag kanske inte ens har när jag är 80 år. Dessutom menade jag att de flesta andra på hemmet också kommer ha bodyart av olika slag då. Jag kommer inte vara ensam.
Min senaste tatuering gjorde jag i New York, när frun och jag var där tidigare i år. Nu är det säkert flera som flämtar och tänker; oj hur vågar han tatuera sig utomlands?
Jag har mina, de betyder något för mig.
Har du en tatuering? Eller bara en åsikt? Berätta vad du tycker!