onsdag 23 november 2011

Snart Jul

Julkänslorna lyser med sin frånvaro, sjuk och sliten med massor att göra på jobbet. Men snart är det dags för glögg, klappar och pepparkaksdeg. Det gör det hela bättre, kanske kan vi få lite snö innan jul så barnen blir glada, ok jag med, jag vill ha snö innan Jul. Jag klagar på vinter men denna vinter är själva orsaken till det, mörkt, kallt och fukt i luften ger starka motvillighets känslor. Snö får vem som helst att le lite.

I år ska vi fira med Far och Christina, det blir mysigt. Lite annorlunda Jul för Angelia kanske, med allt kristet som inslag i Julen. Har en känsla av att det inte varit så förut. Barnen har snickrat på önskelista flera veckor redan så dom börjar få lite Julkänslor tror jag. Blir nog mer nu när vi sätter upp ljus och tingeltangel.

Lena har varit arbetslös nu i flera dagar, det innebär att hon jobbar överallt, politik och sprongvick på dagis så det är inte en kväll hon är hemma verkar det som. Båda önskar vi nog att hon får ett bra jobb, om arbetsgivarna visste vilken dynamo hon är så skulle hon få alla jobb hon sökte, men som det är nu kämpar hon på allt hon kan.

Lite "svensson" liv vore inte så dumt just nu.

Jag ska vara ledig lite i Jul, från den 20e till den 6e, det kan bli skönt tror jag :)
Hoppas snart vara på benen och orka med min spinnin igen, just nu orkar jag knappt koka te och ännu mindre träna :(

Kort rapport idag, lite oinspirerad och jag försöker hålla reda på vad som händer på Greys så jag kan rapportera när Lenis kommer hem, hon gillar den serien, det är bara därför jag kollar, jag lovar ;)

onsdag 16 november 2011

ÄNTLIGEN MILJONÄR :)

"ATTN:Beneficiary

This is to inform you that the sum of US$10.5 Million United States Dollars Unpaid Funds has been approved on your name ,And it is already for the release to you as the beneficiary of the Fund as instructed by World bank,IMF and UNITED NATIONS ,Upon the confirmation of your personal details ...."

Tydligen har det skett ett under och Mr.Ahmed Liu från RHB BANK MALAYSIA tänker ge mig miljoners miljoner. Som jag har väntat.

Går folk fprtfarande på det här?

Är vi så giriga att vi är beredda att köpa vilken otrolig historia som helst i hopp om att kunna upplave att livet inte blir bättre som rik, inte för att jag direkt har någon egen erfarenhet av det men jag kan tänka mig att de viktiga sakerna i livet inte blir mindre viktiga bara för att kontot är fullt.

Är det verkligen bättre att gråta i en merca än i en Ford Granada?

Snackade idag med min smarta dotter om psykosocialt arbete och hamnade i diskussion om det stora gap som håller på att bildas mellan de som har IT kunskap och de som inte har, det gör segregeringen och klass skillnaden lika uppenbar som tidigare var när man såg rika och fattiga. Att idag vara rik är ofta mätbart i hur många man känner och i vilka kretsar man rör sig på Internet, dvs hur många man har på sin facebook sida.

Till en viss gräns är pengar viktigt men vardagliga problem som sjukdom, oro över barnen och kamratskap förändras inte för det. Jag skulle gärna ta emot alla pengar jag blir erbjuen men jag ser det mer som möjlighet att göra andra saker som jag skulle bilja göra, inte som en möjlighet att inte behöva göra något längre.

Frågan "vad skulle du göra om du hade hur mycket pengar som helst" har vi alla fått och frågat någon. Mina drömmar har inte förändrats så mycket under åren med det enda tillägget att jag skulle vilja hjälpa andra mer än jag gjorde som ung, kanske har det med ålder att göra?

Jag hoppas att jag, när jag blir snuskigt rik, inte ändrar dem!

det värsta folk vet är inte att någon blir rik, det är att dom blir annorlunda om dom blir rika. Jar det med att de faktiskt blivit rika att göra eller att andra behandar dem annorlunda när dom blir rika att göra tror ni? Hur ska man veta att någon gillar dej för dej när du är rik?

Jag vet i alla fall att jag är omtyckt av de som tycker om mig för att jag är jag inte för att jag är rik :)

Det är tillräckligt för att jag ska känna mig rik. Låt nu inte detta hindra er om ni har en massa pengar och helt plötsligt vill ge dem till mig, jag tar som sagt gärna emot dem och ska verkligen försöka att inte bli annorlunda.

PS: Om något verkar för  bra för att vara sant, så är det antagligen det :DS

Kram

onsdag 9 november 2011

Sjukt hektisk period.

Jag har gjort en efit men inte hunnit lägga ut den, jobbar som en rabiat eckorre men hinner inte riktigt se vad som ramlar inför mig och allt på en gång. Tiden springer ifrån mig känns det som och nu längtar jag bara hem.

Måste ta tag i bitar som inte fungerar så bra och göra nytt avstamp, träningen måste fungera bättre och hemmalivet måste prioriteras bättre. Det finns viktiga saker i livet som måste hamna längre upp på att prioritera listan.

Men det är bra, jag har bra saker att ta tag i. Ibland önskar man att man gjorde rätt från början men det är som vanligt, man startar i full fart och tappar bort sig ibland. Men som sagt, änn finns tid att göra bättre ifrån sig och det är väl dags att göra en omfokusering.

fredag 4 november 2011

Ibland behöver man lägga upp fötterna och luta sig tillbaka...

Ibland behöver man lägga upp fötterna och luta sig tillbaka. Det är lätt att komma in i en känsla av att något man håller på med är så viktigt att allt till slut cirulerar runt detta, arbetet till exempel.

Jag är expert på detta, jag har alltid haft mer eller mindre avancerade och "luddiga" rollbeskrivningar, det började som sammanhållande verkstad landet för försvaret. Det var viktigt, jag var mycket ambisiös och satsade mycket av mitt välbefinnande på att vara duktig på mitt jobb. Sedan blev det platsansvarig och efter det konsult med stf.ch som lövergick i management onsult och säljare. Alla dom där titlarna innebär massor av konstiga arbetsuppgifter som tar mycket av en ambisiös kille som alltid är digital och inte gör något lite.

Jag satt mig idag och tittade tillbaka litegrann, orsaken är ett besök hos min mentor men det tar vi en annan gång. Jag kom fram till att jag knappt kan komma ihåg vad det var som var så viktigt med mitt första jobb, jag vet att jag slet och jobbade över en massa, reste hit och dit och höll massor av anföranden för vikiga personer om viktiga saker, men vad var det för något?

Man brukar säga "vad gör det om hundra år" men det är väl snarare vad gör det om tio år som gäller?

Idag sitter jag som samordnare för Värmlands kommuner och allt är viktigt, jag sliter och kämpar, åker hit och dit och håller anföranden för viktiga personer om viktiga saker... på något sätt känner jag igen det där.

Det är lätt att trycka ner sig själv, i alla fallhar jag ibland en tendens att göra det, och glömma allt bra man gjort.

Jag pratade med en kollega från Sats nu på morgonen. Just nu har jag haft en period med lite dåligt med träning pga en nackskada som jag åkte på, men vi satt å snackade lite om våra framgångar och jag kom på att jag har ju faktiskt gjort något ganska anmärkningsvärt.
Från 109 till 79 kilo på ett år.
Det är i alla fall et påtagligt bevis på att om jag väl sätter den sidan till så kan jag lyckas med vad jag bestämmer mig för. Narcissist javisst, i alla fall lite, men jag behöver påminnelsen ibland.

Idag är det fredag, jag ser fram emot en kväll hemma med familjen, nästa vecka ska jag tillbringa i Göteborg så det känns ännu mer viktigt att ha smölasmys som lillgrabben säger.

Det känns bättre idag med att liten flyttat, vi vet ju att det blir bra och vi klarar oss. Vilka vänner vi har, det blev rena stormen på FB när jag publicerade inlägget. TACK alla...

Visst är det så att vi förändrat vårt levnadssätt, nu för tiden om man mår bra eller dåligt av något så slänger man ur sig det på FB och får genast reaktioner, bra eller dåliga, som kan hjälpa. Vi träffas inte lika ofta som förrut men det är kanske ok då vi nu alltid har en liten aning om hur alla har det och mår? Jag saknar att träffas som man gjorde förr ibland och då sätter vi oss i bilen för att våldgästa några av de underbara människor som vi dagligen slänger ett ord med på nätet. Denna helg ska vi försöka träffa några av er, håll i er för circusLindström är sällskapssjuka :)

Vänner är den familj man valt.

Klockan fem kör jag ett pass spinning åt en god vän, vi käner varandra genom Sats och umgås bara på FB men jag anser henne vara en god vän, det gäller flera av mina vänner, vi ses mest på FB och i träningslokalen men jag känner att jag har dem med mig och jag håller ett öga på dem hela tiden.

Kram på er alla och ha en underbar helg :)

onsdag 2 november 2011

Ingen bra dag ...

Att inte fatta helt varför saker händer är nog vardag för mer eller mindre alla, idag var väl en sådan dag i kvadrat.

Jag försöker verkligen bli bättre varje dag, försöker bry mig om andra och leva i nuet, carpe diem och allt sådant. Min trygghet (läs fru) säger att jag kanske ibland bryr mig för mycket och försöker för mycket, jag börjar väl mer och mer inse at hon har rätt...

Hur gör man för att bry sig mindre utan att sluta ta saker personligt?

Lilltjejjen flyttade idag, det är bestämt så och vi tror att det är rätt beslut. Det gör ju inte att jag inte tar det personligt. Misslyckad, nä inte egentligen men sorgsen och lite inåt vänd kanske.

Tog henne till dagis för sista gången, höll henne i handen, lite hand, hon tittar på mig och säger pappa... Kan inte låta blir att låta det ta mig hårt. Hela dagen färgas av det.

Jag frågade min dotter om hennes tre ösnkningar, om man fick välja vad som helst, hon sa efter mycket änkande "fred på jorden". Vi skrattade lite och jämförde med skönhetstävlingar, men visst vill vi alla ha fred på jorden? Sedan ville hon vara ekonomiskt oberoende (min tolkning), vem vill inte det? Det hon sa sedan sitter kvar, otippat och värmande, hon sa att hon ville ha ett förhållade som mej och Lena...!

Jag vet att jag ibland känner mig otillräcklig, men jag tror ändå att det finns hopp, jag har gett henne ett mål i livet, inte ett som man kan se/förstå från någon annan, bara eget från mig. Det var liksom värmande och samtidigt lite skrämmande, tänk om man misslyckas med det? Vilket svek. Men ändå, jag ser min dotter som en av de smartaste och mest självständiga personerna i världen, att hon ser "upp" till mig och vårat förhållande gör mig stolt.

Livet är enkelt, vi lever en kort stund på jorden, under den tiden frsöker vi blåsa upp saker till att bli viktiga och ge livet mening. Jag höll en liten tjej ihanden idag, samma dag sa jag farväl till henne. Jag har en dotter som älskar mig och ser upp till mig, jag har en son som är stor och stark som jag tycker är smart och snygg och en liten son som är en sol, inte bara som vi ser det men som en riktig sol, en stjärnbild som ger ljus och värme. Jag har även en extradotter som gärna sitter i mitt knä på kvällarna och som älskar att bara mysa med mig, gosa ihop sig i en boll och bara bli kramad.

Varför gör vi livet så viktigt, livet har egna värderingar som vi inte behöver tvinga fram, alla kan hålla med om att det andra egentligen är oviktigt.

Jag ska sätta ett nytt mål för 2012, Ni får se vad det är.

Sorglig dag, inte en bra dag men en dag jag kommer ihåg och livet är inte dagarna som går, det är dagarna vi minns....

//Hjobo antihero