tisdag 30 juni 2015

Varför?


Varför gör man så?

På dagis fick vi lappen nedan

Varför?

Det borde väl vara det är SNART slut?
När vi hämtade på kvällen hängde inte lappen där. Ska jag magiskt fixa nya innan kvällen för att fylla på?

Om du vill ha en funktionell process, varna i tid!!


Ut med det gamla


5 år samlade anteckningar åker ut, inget att spara... Det som noggrant nedtecknades och sorterades visade sig inte vara värt pappret det skrevs på.


Dags att ta lärdom av det nu när jag börjar nytt jobb?

Antagligen inte!

Nedtecknande är mer än för minnet, du ser intresserad ut, den du möter antar antagligen att du kommer läsa anteckningarna och minnas allt ni kommit fram till.

För mig är det snarast så att det jag skriver ner är förpassat till referensbiblioteket och då "har" jag det, hjärnan släpper det och om det någon gång skulle behövas så kanske jag kan hitta det.

Är det viktigt hamnar det i min gtd modell.



Så skönt att bara slänga ut allt gammalt. Nu är det nya tider.


En gyllene period, ta tillvara på den.

Dagarna hos oss är nästan alltid kaotiska, barn överallt, höga ljud och stök.

Imorse började med att Samuel inte satt på sig några kläder, Lena sa åt honom att sätta på kalsingar så skulle hon komma med brallor. När hon kom in i rummet två minuter senare sitter Samuel näck med ett lasersvärd i handen, han stannar liksom upp och inser att han nog inte gjort något som han borde. Lena blir lite irriterad, detta är varje morgon som det händer, och låter lite arg. När väl kläderna är på, efter direkt överseende av mamma, påtalar sonen att vi alltid låter så tråkiga på morgonen. Vi förklarar så gott vi kan att vi tycker det är lite irriterande att alltid behöva tjata.

Under tiden far liten runt och tutar, piper och river allt i köket, hon har kommit på att om man har en pinne eller ett skohorn kan man peta ner mer roliga saker från bord och bänkar. Glas och sånt.

Så medans jag försöker hindra det får hon lite utrymme att klättra upp på stolar för att sedan komma upp på bord och bänkar, inte där jag är för det var ju bara en distraktion för att komma åt något annat, jag svär hon planerar sånt...

Stordotter råkar glömma att allt är i riskzonen och lämnar sitt fulla vattenglas ett kort tag på bordet, liten tar det och häller allt vatten i munnen så hon storknar och vattnet hamnar i hela köket. Fram med trasor samtidigt som mamma tröstar. Precis klar med vatten så säger sonen att nu var det hans tur, juice på alla kläder, golvet och bordet. Mer trasor, kläderna vi just tvingat på honom av och nya på. Förtjust konstaterar han att vi inte lät arga, vi förklarar att vi inte blir arga på olyckor bara när vi måste tjata. 

Så dags att hitta två någorlunda lika strumpor, ja samma gäller för skor för det är så att liten älskar skor men verkar hata strumpor. Alla skor bärs omkring så när det är dags att gå ut får alla hjälpas åt för att matcha och leta. Har vi väl fått på liten ska vi sätta på oss våra och när det är klart är det dags att leta efter minst en sko som liten trollat bort medans hon varit på ett bord eller en stol.

Ut genom dörren, mot bilarna. Vi delar på dem för nu är alla sena trots att vi går upp i tid. Vi tittar på varandra över biltaket...

Bara 18 år kvar säger jag... Hjälp säger Lena. Vi flinar lite och hoppar in i bilen.

Stordotter har fått spader i kaoset och vill komma ut, hon åker med i bilen. När jag släppt av henne utanför kyrkan så hon kan promenera hem. Efter ett litet tag tar jag fram telefon för att prata med fru lite, det blev ju inte så mycket på morgonen. Inget svar, jag ringer jobbmobilen, inget svar. Försöker åter på vanliga och då kvittrar stordotter där, jag antar Lena glömt mobilen hemma säger jag, ja det har hon säger dotter glatt.

Lägger på och då ringer Lena, jag är på väg hem, förstod det säger jag. Ha en bra dag älskling.

Jag tänker att visst är det cirkus och jobbigt och ofta tänker man hjälp ta mej härifrån, men sanningen är att jag skulle inte byta det mot något. 

När bilen rullar lägger sig lugnet och jag får vakna till, liten stund av ro, sedan är det dags att ta ut liten, leta efter sko och strumpa som hon trollat bort, lämna henne till förskolan för att sedan rymma till jobbet för att få lite vuxentid och en kopp kaffe.

En vanlig måndag hos cirkus Lindström. 

Ta till vara på tiden, den kommer aldrig igen 😂

//Hjobo 



- Hjobo online

torsdag 25 juni 2015

Nytt jobb

Informationssäkerhetsansvarig på Landstinget i Värmland.

Så intressant och kul det ska bli, jag har varit på kommunen i fem och ett halvt år nu och verkat för informationssäkerhet väldigt mycket det sista året. Jag är glad att få uppdraget på heltid nu.

Som informationssäkerhetsansvarig är det mitt uppdrag att driva och samordna informationssäkerhetsarbetet. 

Det innebär att jag som ska verka för att information i alla dess former finns tillgänglig när den behövs, att den är korrekt, att obehöriga inte kan få tillgång till den och att händelser i informationsbehandlingen kan spåras. 

Jag ska även bistå landstingets ledning med råd och rekommendationer, rapportera iakttagelser och föreslå åtgärder av övergripande principiell karaktär, vara landstingets representant i kontakter med externa organisationer inom informationssäkerhetsområdet och genom aktiv omvärldsbevakning följa och påverka utvecklingen inom informationssäkerhetsområdet.

Jag ser fram emot att börja den 1/9.





torsdag 18 juni 2015

Midsommar

Det regnar ute, nio grader varmt. Varmt förresten, vi har 7 plussgrader i kylskåpet och det kallar vi kylskåp.

Började dagen som jag slutade den igår, med migrän.

Trots det sitter jag och mår ganska ok, jag åkte bil hem igår i regnet och kom på mig med att gila alla gröna färger omkring mig, jag satt i en varm bil (mer än nio grader) och hade bra musik på. Kom direkt från träningen med 20 underbara deltagare som cyklat och skuttat med mig i en timme på Lamberget.

Livet är inte så dumt i alla fall och jag föredrar ett kylskåpsvarmt Sverige på sommaren varje dag framför ett grått frysbox vått Sverige på vintern. Varje dag och två gånger på midsommar.

Förra året var det så varmt att vi nästan klagade på det, nu är det kallt så då klagar vi på det men vi gör nog det mest för att vi inte har så mycket att klaga på?

Jag läser om att "Nära 60 miljoner människor är på flykt i världen, och hälften är barn", de har andra perspektiv på tillvaron. Men kanske kommer det till oss med? Vi har ju varit utanför alla krig de senaste 200 åren, men nu är Ryssarna sura för att Sverige nästan är med i Nato.

Vi är kanske inte så säkra som vi tror?

Låt oss njuta av vår frihet och brist på krig så länge vi kan, uppskatta att vi får välja själva, det mesta i alla fall och ta hand om de sominte har det så bra som vi.

Ge en slant till killen utanför affären när du känner att du har det lite bättre än han har kanske?

Nu tar vi ledigt ett par dar, midsommar är här och om du nu ska hälla i dej sprit så ta det lugnt, kör inte bil och bli inte dum.

Kram allihop och Trevlig midsommar.