Sverigestafetten

 Dags för själva stafetten!

Upp klockan 03.00 för att cykla ca 10 mil i ottan (jag cyklar såklart hela vägen hem) är det vettigt?

Ja jag åkte ju inte Vätternrundan i år, inte heller Glafsfjorden så det är väl bara att tugga i sig antar jag. Fast det ska bli kul tycker jag :D

Det blir väl att leta reda på lite varma cykelkläder antar jag, det kommer bli fin imorgon men natten är nog kall tror jag.

Det sägs föresten att i natt ska vi få se Mars som en extra måne... Legend eller inte? Det sägs också att vi kanske hade två månar en gång...

 

Det kunde ha varit vår verklighet – men jordens tidigare okända andra måne försvann.

Astronomer tror att den absorberades av vår nuvarande måne vid en kollision.

 

Trött i huvet idag, mycket nu men jag orkar inte få ur mig det.

 

kram

Mycket nu.

Reklamen som börjar med något inslag från en till synes nyhetssändning är ganska bra tycker jag, visst är det så att man zoomar ut ganska snabbt när man hör om olycka och elände. Konstigt att man vill att andra ska lyssna när man själv vill berätta om sina problem men man orkar inte ta in när så mycket elände ramlar över en på radio och tv.

Visst skulle man vilja kunna hjälpa till, ”om jag var rik …” brukar man ju säga och visst önskar man sig att köpa en ny bil, hus, båt, resa men ganska snart kommer att man vill hjälpa utsatta människor. Jag säger man som samlings ord för ett flertal människor jag talat med men det är nog egentligen är min uppfattning och jag tror att flera tycker som jag.

Maktlösa inför en otrolig ondska i världen stänger vi av öronen och börjar tänka på något annat, ”vad ska jag äta ikväll, paj kanske…”. Visst kan vi skänka lite slantar till valfri organisation, men helt ärligt så tror jag att vi alla misstror dessa en hel del. Antagligen för att vi inte tror att någon hjälper någon annan helt utan att vinna något på det själv.

Finns det riktigt osjälviska handlingar?

Det är svårare än du tror att svara ja på den frågan. Läste en historia om Gandhi en gång, han ska ha tappat en sandal när han hoppade på ett tåg i farten och då petat av sin andra sandal med och slängt ut den. Vid frågan varför han gjorde så ska Gandhi ha svarat att han inte har användning för en sandal men om någon hittade två så kan de ha användning för dessa. Detta låter som en tvättäkta skröna och jag tror säkert att Gandhi är en bra människa men detta är nog snarare ett uttryck av önskan att se en helt osjälvisk handling än i att det faktiskt ska ha hänt.

Det är inte ens helt osjälviskt att hjälpa en medmänniska. Jag såg igår en dam som lyckades peta omkull sin cykel och stod lite handfallen och tittade på den tunga pjäsen. Jag gick och talade i telefon och tänkte väl inte så mycket på det men gick fram och ställde upp cykeln åt henne, jag hörde att hon tackade och så men jag talade i telefon så jag hörde inte så noga utan vinkade lite och försökte le lite samtidigt. Det var nog något av det mest osjälviska jag gjort någon gång. Trots detta kan jag inte låta bli att tänka att orsaken att jag böjde mig ner och plockade upp en, för mig lätt cykel, synliges för att hjälpa en dam som uppenbarligen tyckte cykeln var både tung och dum, var lite själviskt i alla fall.

När jag tog upp den var min insats väldigt liten, däremot fick jag känna mig både stark och snäll. Ganska bra betalt för en sekunds handling, dessutom inte osjälviskt alls. Alla vill väl känna sig starka och duktiga? Med den tanken blir det svårare än du trodde att nämna en helt osjälvisk handling.

Människan är av naturen ond, människan är av naturen lat …

Sådant hör jag ibland sägas med eftertryck. Jag är människa, jag är inte ond och inte lat, i alla fall inte hela tiden. Jag tror dessutom inte någon människa är ond eller lat hela tiden. Visst finns det de som visar dessa sidor mer eller mindre än andra Gandhi och Stalin är väl lite motpoler där men jag kan inte låta bli att tro att även Gandhi har gjort saker han inte riktigt är stolt över och som skulle få hans gloria att halka ner runt halsen ganska snart och tvärtom.

Vägen till lycka…

Hur går den, vad är förresten lycka. Jag är en av naturen ganska grubblig gubbe, det tror ingen för jag har ett socialt yttre och älskar att umgås med människor. De flesta skulle nog kalla mej en glad skit om de skulle berätta om mig. De som känner mig väl vet att jag ofta kämpar med alla möjliga känslor av att vara otillräcklig, fet, elak, självisk osv. Jag vet, ingen håller med mig och säger att jag är tvärtom men ändå känner jag så ibland. Särskilt på höstarna.

Jag är lycklig, särskilt om man jämför mig med folk i utsatta situationer, men trots detta känner jag mig onödigt ofta deppig. Varför då? Jag borde dansa runt i eufori dagen i ända för så bra har jag det faktiskt. Det vet jag dessutom, det hjälper tydligen inte alls. Korta stunder kan jag reflektera över hur bra jag har det. 

Allt för korta stunder.

Hur tar man reda på sin lycka?

Vad är lycka kanske inte är rätt fråga? Hur tar jag reda på min lycka är väl mer den fråga man borde ställa. Hur njuter jag av allt som går bra, ser allt fint och mår bra i allt bra som händer? Svåra frågor, men inte helt ointressanta. Många är de som vill visa dig ”vägen till lycka”. Gemensamt för dessa är att ingen av dem är lycklig, inte hela tiden, dessutom gör dom det för egen vinning, inte för att osjälviskt hjälpa dig.

Bara jag kan hjälpa mig att bli lyckligare…

Dags att ta tag i det. Den utmaningen kan bli min tuffaste någonsin. Jag har försökt med det tidigare men nu är det nog dags att göra en riktig insats i frågan. Jag är snart 50 och tiden är inte oändlig, det blir tydligare varje år.

Så hur gör jag då?

Ja det är väl dags att titta på vad som gör mig lycklig, kanske göra en lista med sådant som får mig må bra. Jag börjar där tror jag, sedan får jag utveckla en handlingsplan framöver. En bra början i alla projekt är att veta målet. Som låten säger… 

Feeling my way through the darkness … lyssna på den. Årets sommarplåga 2013 (Avicii – Wake Me Up- Radio Edit)

Ok, hösten anländer…

Vare sig jag vill eller inte, ganska likt kungen faktiskt, han kommer ju till Karlstad idag. Jag har inget emot Kalle egentligen men jag tycker inte att vi behöver en kung lika mycket som vi behöver ett dagis extra eller en sjukbädd till för någon som verkligen behöver det. Känsligt ämne jag vet men jag tycker iden med en kung är lite förlegad och det är nog dags att avskaffa den.

Hur kul är det att va kung egentligen?

Jag kan väl klaga på kostnaden för kungen och att jag kanske tycker det är onödigt men hur kommer det sig att kungen vill vara kung? Ja han har faktiskt valt det själv, någon gång fick han ju frågan om han accepterade och svarade då på ett krångligt sätt ja. Ofattbart för mig,samma som att sätta sig i Big Brother huset kan jag tycka, det går ut på att inte påverka något viktigt och bara synas men inte höras. Javisst, dom gråter säkert hela vägen till banken. Äh, släpp det, det finns värre saker som vi bord fixa och just detta står verkligen inte över saker som gör mig lycklig, jag ska vinka om Kalle tittar upp till oss när han går förbi idag vid ca 15.30, hejja kungen…

//SensommarHjobo

Sara flyttar

Jisses, min lilla tjej flyttar till en annan stad. Jag är medveten om att det har hänt andra föräldrar men precis som alla andra tror man inte att det ska hända en själv. men nu är det dags.

Mot Linköping/Norrköping gå lasset, skrutt ska börja på universitet...

SATS Perfect Day 2.0 - "Make it happen"

Ja då fick  jag i alla fall åka med på kickoffen :) det var snabba bud och biljetterna var skut tidigt i år så jag fick inte tag i någon men nu har några hoppat av så jag får åka med :)

Kul

Jag ska kanske uppdatera er med vad som händer men det får komma senare :)

//Hjobo

Åter på jobbet

Sommaren är långt ifrån över även om semestern just nu inte pågår.

Tillbaka på kontoret, direkt problem med nacken. Det är whiplashen som jag drog på mig på väg till jobbet för ett tag sedan som gör sig påmind. Tungt.

Jag får promenera och försöka hålla mig aktiv vid skrivbordet då jag inte kan sitta stil, då låser sig nacken.
Träning har visar sig fungera bra, även tung träning med kb eller cykling, bara jag inte sitter still med nacken. Svårare än det låter då jag mest sitter vid en dator hela tiden. Ska försöka få lite hjälp via företags sjukvården.

Sommaren var full av sol, bästa sommaren jag kan komma ihåg faktiskt. Skiter fullkomligt i böndernas behov av regn, de har fått sitt i många år nu då låt solen stå som spö i backen...

Huset är uppochner, inget är i ordning och jag är inte hemma och kan hjälpa till, Samuel ska skolas in nästa vecka så tills dess bör vi få lite ordning.

Jag har börjat min satsning på nästa stora utmaning. Vågar knappt säga det men någonstans har ett mål att göra en ironman innan jag fyller femtio vaknat...

Sådär, nu är det sagt. Järnmannen innan 50!

Det är ett ambitiöst mål inser jag, särskilt dom jag hållit mig ifrån löpning sedan jag som ung skadat knäna så jag vet inte ens om jag kan springa.
Skor och löptekniker har utvecklats sedan jag hattade runt som ung, jag kommer försöka få hjälp av alla mina sköna vänner som har massor av erfarenheter.

Cykling är jag inte så stor oro för, visst kommer det bli tufft med så lång sträcka tillsammans med simning och löpning men här har jag själv lite erfarenheter.

Simningen är inte enkel den heller , särskilt inte i sjö, jag klarar mig hyfsat i en pool men har ingen erfarenhet från sjö simning.

Jisses vad man hittar på, men att ha ett tufft mål har alltid sporrat mig och hård träning är ett sätt att leva för mig. Nu gäller planering och fokusering.

Vi börjar såklart idag, aldrig imorgon!! (det är ju måndag i alla fall)

Bara nu inte nacken eller knän kraschar så ska ni få se, inget är omöjligt.

Så sommaren fortsätter, nya utmaningar både privata och som tidigare kommer... Vi håller kvar känslan så länge det går...

Sommar 2013 levererar

Lite kan jag springa i alla fall

Och jag kan fortfarande ge grabben en match.

- Hjobo online