Snart semester

Snart sommar, knappt man tror det med tanke på vädret men idag är det varmt och sommar läge i alla fall, hoppas det håller i sig.

Träningen har börjat skärpa sig, samma utmaning som tidigare, efter att sluta med nikotinet verkar det svårt att komma ner till min trivselvikt, eller så har den flyttat sig. Detta går jag inte med på, om jag så ska såga av saker ska jag ner till 80 igen och det snabbt. Hård fokus på träningen och vikten denna veckan och fram tills dess att jag nått målet.

Varför kämpar man som man gör? Jag har fått frågan och förslaget att "ge upp", kan du inte lugna ner dig är frågan jag får ibland och ibland kommer det som förslaget att ta "hand om mig" eller "var rädd om dig" som om det skulle vara en motsats i det jag gör och att faktiskt vara rädd om mig eller ta hand om mig. Som jag sagt tidigare, det är rungt ibland, kämpigt och motigt. Jag ställer håårda mål och når inte alltid fram men jag ger inte upp, aldrig, inte så länge jag kan göra något åt det själv i alla fall.

VARFÖR?

Jag tror det började någon gång av samma orsak som de flesta, för att "man måste ju träna" eller att fåfängt försöka imponera på någon med en god fysik. Detta var dock så länge sedan att det är ointressant. Varför jag gör det nu är för mig intressantare, det handlar inte om mål eller motivation längre, det handlar om en känsla.

Ni som haft den känslan vet vad jag talar om, en känsla av att detta är rätt, detta är vad jag vill ha. Nästan en känsla av att inget är omöjligt och hela kroppen är ett verktyg att ta sig vart man vill. Den känslan man får i omklädningsrummet efter ett riktigt hårt pass, känslan man får när man har utmanat sig själv och vet att man nått en ny nivå.

Det är som en drog!

Har man väl fåt den kicken, den känslan så förstår man och kommer alltid att söka den igen. Tyvärr är kroppen och sinnet av naturen lata, det räcker med att man hoppar en träning för mycket för att hela ens väsen försöker hitta orsaker till att vila en dag till, det är då den riktiga träningen kommer in, den som handlar om sinnet, att bestämma sig. antingen gör man det eller inte, så enkelt är det till slut.

Vi kommer alla få dippar, missa en träning för mycket och faktiskt ge efter för känslan av att jag måste ta hand om mig, vara rädd om mig och varförhåller jag på så här, det är därför det är så viktigt att med jämna mellanrum utmana sig för at få den där kicken och påminna sig om att det är ju det jag gör när jag sliter, släpar, fryser, svettas och ibland faktiskt skadar mig, jag tar hand om mig och är rädd om mig. Det är som en drog men lätt att glömma bort då den inte är skadlig utan bara bra för dig, lämnar inga dåliga bieffekter...

Glöm inte, träna och hitta motivationen, målet men först och främst KÄNSLAN.

Sommaren är här, dags att träna lite mer, njuta av vädret och ledigheten och maxa ut allt ett par gånger i veckan :)

SeYa