Mycket nu.
Reklamen som börjar med något inslag från en till synes
nyhetssändning är ganska bra tycker jag, visst är det så att man zoomar ut
ganska snabbt när man hör om olycka och elände. Konstigt att man vill att andra
ska lyssna när man själv vill berätta om sina problem men man orkar inte ta in
när så mycket elände ramlar över en på radio och tv.
Visst skulle man vilja kunna hjälpa till, ”om jag var rik …”
brukar man ju säga och visst önskar man sig att köpa en ny bil, hus, båt, resa
men ganska snart kommer att man vill hjälpa utsatta människor. Jag säger man
som samlings ord för ett flertal människor jag talat med men det är nog
egentligen är min uppfattning och jag tror att flera tycker som jag.
Maktlösa inför en otrolig ondska i världen stänger vi av öronen
och börjar tänka på något annat, ”vad ska jag äta ikväll, paj kanske…”. Visst
kan vi skänka lite slantar till valfri organisation, men helt ärligt så tror
jag att vi alla misstror dessa en hel del. Antagligen för att vi inte tror att
någon hjälper någon annan helt utan att vinna något på det själv.
Finns det riktigt osjälviska handlingar?
Det är svårare än du tror att svara ja på den frågan. Läste
en historia om Gandhi en gång, han ska ha tappat en sandal när han hoppade på
ett tåg i farten och då petat av sin andra sandal med och slängt ut den. Vid
frågan varför han gjorde så ska Gandhi ha svarat att han inte har användning
för en sandal men om någon hittade två så kan de ha användning för dessa. Detta
låter som en tvättäkta skröna och jag tror säkert att Gandhi är en bra människa
men detta är nog snarare ett uttryck av önskan att se en helt osjälvisk
handling än i att det faktiskt ska ha hänt.
Det är inte ens helt osjälviskt att hjälpa en medmänniska.
Jag såg igår en dam som lyckades peta omkull sin cykel och stod lite handfallen
och tittade på den tunga pjäsen. Jag gick och talade i telefon och tänkte väl
inte så mycket på det men gick fram och ställde upp cykeln åt henne, jag hörde
att hon tackade och så men jag talade i telefon så jag hörde inte så noga utan
vinkade lite och försökte le lite samtidigt. Det var nog något av det mest
osjälviska jag gjort någon gång. Trots detta kan jag inte låta bli att tänka
att orsaken att jag böjde mig ner och plockade upp en, för mig lätt cykel, synliges
för att hjälpa en dam som uppenbarligen tyckte cykeln var både tung och dum,
var lite själviskt i alla fall.
När jag tog upp den var min insats väldigt liten, däremot
fick jag känna mig både stark och snäll. Ganska bra betalt för en sekunds
handling, dessutom inte osjälviskt alls. Alla vill väl känna sig starka och
duktiga? Med den tanken blir det svårare än du trodde att nämna en helt
osjälvisk handling.
Människan är av naturen ond, människan är av naturen lat …
Sådant hör jag ibland sägas med eftertryck. Jag är människa,
jag är inte ond och inte lat, i alla fall inte hela tiden. Jag tror dessutom
inte någon människa är ond eller lat hela tiden. Visst finns det de som visar
dessa sidor mer eller mindre än andra Gandhi och Stalin är väl lite motpoler
där men jag kan inte låta bli att tro att även Gandhi har gjort saker han inte
riktigt är stolt över och som skulle få hans gloria att halka ner runt halsen
ganska snart och tvärtom.
Vägen till lycka…
Hur går den, vad är förresten lycka. Jag är en av naturen
ganska grubblig gubbe, det tror ingen för jag har ett socialt yttre och älskar
att umgås med människor. De flesta skulle nog kalla mej en glad skit om de
skulle berätta om mig. De som känner mig väl vet att jag ofta kämpar med alla
möjliga känslor av att vara otillräcklig, fet, elak, självisk osv. Jag vet,
ingen håller med mig och säger att jag är tvärtom men ändå känner jag så
ibland. Särskilt på höstarna.
Jag är lycklig, särskilt om man jämför mig med folk i
utsatta situationer, men trots detta känner jag mig onödigt ofta deppig. Varför
då? Jag borde dansa runt i eufori dagen i ända för så bra har jag det faktiskt.
Det vet jag dessutom, det hjälper tydligen inte alls. Korta stunder kan jag
reflektera över hur bra jag har det.
Allt för korta stunder.
Hur tar man reda på sin lycka?
Vad är lycka kanske inte är rätt fråga? Hur tar jag reda på
min lycka är väl mer den fråga man borde ställa. Hur njuter jag av allt som går
bra, ser allt fint och mår bra i allt bra som händer? Svåra frågor, men inte
helt ointressanta. Många är de som vill visa dig ”vägen till lycka”. Gemensamt
för dessa är att ingen av dem är lycklig, inte hela tiden, dessutom gör dom det
för egen vinning, inte för att osjälviskt hjälpa dig.
Bara jag kan hjälpa mig att bli lyckligare…
Dags att ta tag i det. Den utmaningen kan bli min tuffaste
någonsin. Jag har försökt med det tidigare men nu är det nog dags att göra en
riktig insats i frågan. Jag är snart 50 och tiden är inte oändlig, det blir
tydligare varje år.
Så hur gör jag då?
Ja det är väl dags att titta på vad som gör mig lycklig,
kanske göra en lista med sådant som får mig må bra. Jag börjar där tror jag,
sedan får jag utveckla en handlingsplan framöver. En bra början i alla projekt
är att veta målet. Som låten säger…
Feeling my way through the darkness … lyssna
på den. Årets sommarplåga 2013 (Avicii – Wake Me Up- Radio Edit)
Ok, hösten anländer…
Vare sig jag vill eller inte, ganska likt kungen faktiskt,
han kommer ju till Karlstad idag. Jag har inget emot Kalle egentligen men jag
tycker inte att vi behöver en kung lika mycket som vi behöver ett dagis extra
eller en sjukbädd till för någon som verkligen behöver det. Känsligt ämne jag
vet men jag tycker iden med en kung är lite förlegad och det är nog dags att
avskaffa den.
Hur kul är det att va kung egentligen?
Jag kan väl klaga på kostnaden för kungen och att jag kanske
tycker det är onödigt men hur kommer det sig att kungen vill vara kung? Ja han
har faktiskt valt det själv, någon gång fick han ju frågan om han accepterade
och svarade då på ett krångligt sätt ja. Ofattbart för mig,samma som att sätta
sig i Big Brother huset kan jag tycka, det går ut på att inte påverka något
viktigt och bara synas men inte höras. Javisst, dom gråter säkert hela vägen
till banken. Äh, släpp det, det finns värre saker som vi bord fixa och just
detta står verkligen inte över saker som gör mig lycklig, jag ska vinka om
Kalle tittar upp till oss när han går förbi idag vid ca 15.30, hejja kungen…
//SensommarHjobo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar