Två veckor och två resor till Stockholm har det blivit. Nu är det i alla fall inte så mycket resande kvar på ett tag tror jag. På denna resan hände i alla fall något riktigt rolig, jag träffade en ungdomskamrat, Elisabeth. Hur kul som helst var det. Vi hängde ju alltid tillsammans, jag, Elisabeth, Catrin, Aki och Ulrik. Vi var som ett oslagbart team. Reste till fjällen tillsammans och det ena med det andra.
För inte så länge sedan fick jag tag på Catrin på Fejjan, Ulrik har jag haft länge och Aki vet jag var han bor. Nu har jag för första gången på ca tjugo år (!) kontakt med dem igen, det är riktigt kul.
Tjugo år är en livstid.
Eller flera om man tittar tillbaka och försöker reda ut allt som hänt. Jasminer att vi inte är samma personer, vi har ändrats och inte bara till det yttre, våra liv har tagit olika vändor och vi med. Men det kändes som om jag kände igen Elisabeth, samma skratt och väldigt lik sig på många av de sätt jag kommer ihåg.
Det vore kul om man kunde få ihop alla en kväll eller en dag, med familjer, barn, hundar och ungar bara för att prata, inte vara de vi var utan lära känner de vi blev. Kanske det bara blir en kväll, mycket har hänt och vi har ändrats, men jag känner i alla fall att den säcken inte är tillknuten för min del. Vårdat gamla gäng slogs isär helt plötsligt av olika orsaker, vi gjorde väl inga direkt medvetna val men helt plötsligt var det inte vi längre.
Jag har aldrig gått på skol återföreningar av en orsak.
Jag tycker inte dom fyller någon funktion, de flesta i min gamla skola har jag glömt eller inget gemensamt med, några få har jag kontakt med men det är väl undantagen som bekräftar regeln. Skoltiden var väl inget att stå efter egentligen, jag hade mina vänner vid sidan av skolan, i Pingstkyrkan mest, och även om de flesta där har gjort samma sak som vi alla, dvs gått vidare, ändrat sig, känner jag mer samhörighet med dem än med de jag gick i skolan med. Men en återträff med vårat "gäng" tror jag vore kul. Faktum är att det vore kul även att träffa hela det gamla kompisgänget från kyrkan med.
Jisses vad gammal jag kände mig nu då. Är det dags att träffa gamla vänner nu?
Vi får se vad som händer med det där, det finns väl risk att det blir knas men jag ska fundera lite på det så får vi se vad som händer.
Nu är jag snart hemma, ska ta det lugn ett kort tag innan jag hämtar skrotentot hos farfar och sedan kommer ang hem innan slutligen min Lena kommer och räddar dagen. Ser ut att bli en skön helg i alla fall.
- Posted using Nothing but My fantasy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar