Att inte fatta helt varför saker händer är nog vardag för mer eller mindre alla, idag var väl en sådan dag i kvadrat.
Jag försöker verkligen bli bättre varje dag, försöker bry mig om andra och leva i nuet, carpe diem och allt sådant. Min trygghet (läs fru) säger att jag kanske ibland bryr mig för mycket och försöker för mycket, jag börjar väl mer och mer inse at hon har rätt...
Hur gör man för att bry sig mindre utan att sluta ta saker personligt?
Lilltjejjen flyttade idag, det är bestämt så och vi tror att det är rätt beslut. Det gör ju inte att jag inte tar det personligt. Misslyckad, nä inte egentligen men sorgsen och lite inåt vänd kanske.
Tog henne till dagis för sista gången, höll henne i handen, lite hand, hon tittar på mig och säger pappa... Kan inte låta blir att låta det ta mig hårt. Hela dagen färgas av det.
Jag frågade min dotter om hennes tre ösnkningar, om man fick välja vad som helst, hon sa efter mycket änkande "fred på jorden". Vi skrattade lite och jämförde med skönhetstävlingar, men visst vill vi alla ha fred på jorden? Sedan ville hon vara ekonomiskt oberoende (min tolkning), vem vill inte det? Det hon sa sedan sitter kvar, otippat och värmande, hon sa att hon ville ha ett förhållade som mej och Lena...!
Jag vet att jag ibland känner mig otillräcklig, men jag tror ändå att det finns hopp, jag har gett henne ett mål i livet, inte ett som man kan se/förstå från någon annan, bara eget från mig. Det var liksom värmande och samtidigt lite skrämmande, tänk om man misslyckas med det? Vilket svek. Men ändå, jag ser min dotter som en av de smartaste och mest självständiga personerna i världen, att hon ser "upp" till mig och vårat förhållande gör mig stolt.
Livet är enkelt, vi lever en kort stund på jorden, under den tiden frsöker vi blåsa upp saker till att bli viktiga och ge livet mening. Jag höll en liten tjej ihanden idag, samma dag sa jag farväl till henne. Jag har en dotter som älskar mig och ser upp till mig, jag har en son som är stor och stark som jag tycker är smart och snygg och en liten son som är en sol, inte bara som vi ser det men som en riktig sol, en stjärnbild som ger ljus och värme. Jag har även en extradotter som gärna sitter i mitt knä på kvällarna och som älskar att bara mysa med mig, gosa ihop sig i en boll och bara bli kramad.
Varför gör vi livet så viktigt, livet har egna värderingar som vi inte behöver tvinga fram, alla kan hålla med om att det andra egentligen är oviktigt.
Jag ska sätta ett nytt mål för 2012, Ni får se vad det är.
Sorglig dag, inte en bra dag men en dag jag kommer ihåg och livet är inte dagarna som går, det är dagarna vi minns....
//Hjobo antihero
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar