Det är kallt, mörkt och blött så varför inte hata det ?
Men efter lite eftertanke kom jag på att jag då sitter mer ön halva livet och hatar årstiden!?
Det verkar inte rätt, årstiden är ju lika för alla och en del gillar ju höst. Är det mig det är fel på? Eller är det min inställning som är fel?
Jag har ju börjat jaga balans, bättre mående och mer "mindfullness" och jag kan inte se balans i att sitta och sura flera månader för att vädret suger.
Alla dagar måste innehålla något som kan ge värde. Det är galet och försöka hoppa över tid och längta till sommar och sol eller vad man nu går och längtar efter. Jag menar inte att man inte ska se fram emot något men tiden fram till det man ser fram emot borde väl också vara meningsfull.
Allt för mycket tid har spillts redan.
I år ska jag hitta mer upplevelser under höst och vinter. Det är bara att öppna ögon och sinne för det som är omkring, det svåra är att våga för det är mycket som inte är bra med.
Jag satt och "skeptiker googlade" om yoga. Jag har just upptäckt yoga och det skrämmer mig nästan hur mycket jag tycker om det så jag satte mig och sökte efter bluffen, scammen, de som säger att det bara är bluff.
Det visar sig vara närmast omöjligt att hitta något negativt om yoga, artikeln ovan är en av de få jag hittat faktiskt. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15560175.ab)
Jag förstår kanske lite vad surgubben säger i sitt anfall av kritisk negativitet, det vill säga jag förstår att någon tjänar pengar på yoga och att lära ut yoga. Men är det fel? Det är väl samma sak med kyrkan i så fall, visst har kyrkoskatten ändrats men även där har vi "lärare" eller liknande som lär ut, samma sak.
Resten jag hittade i mina eftersökningar stämmer ganska bra med mina egna. Det enda jag har något emot är musiken och munkinställningar som en del har. Det är balans som eftersträvas då måste humor och glädje vara med.
Läste någonstans om någon som sa typ:
Utan glädje och humor är yoga bara en massa hårt arbete.
Visst måste man ha lite humor när man står och vinglar på ett ben och försöker andas genom näsan, det ser faktiskt komiskt ut när någon tant står på näsan eller om jag själv upptäcker att den tanten faktiskt är vigare än jag.
Men det är det som är en av grejerna med yogan, man gör det efter egna förutsättningar. I Indien är det bara små barn som yogan i grupp, ganska tidigt tas de om hand enskilt med egna program anpassade för dem. Yoga killarna i ursprungslandet har dock insett att här i Norden behöver vi kanske yoga i grupp, vi är ju så ensamma (ja jämfört med deras miljonbranden så är det väl sant).
Jag blir mer och mer nyfiken och fast i yogaträsket, kanske ska jag komplettera min nya matta med orange toga?
Det är nog just denna nya insikt i balans som gör att jag vill ge mörkret och kylan en chans, balans igen, varmt och kallt, vått och tort. Kanske står jag på näsan jag med, eller vinglar lite och säkert kommer jag gnälla igen men övning ger färdighet sägs det ju.
Kan bli en spännande höst.
- Ab imo pectore
Location:Stjärnsforsvägen,Skoghall,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar