söndag 21 september 2014

Sommaren är kort

Gammal låt av Ledin, men i år regnade inte sommaren bort. Det var sol och varmt nästan i överkant.

Mycket har hänt, mycket som var bra och mycket som var mindre bra. Jag kommer inte prata så mycket just nu om det som inte var bra. Jag såg en intervju med Jason Mraz härom dagen, han berättade att han valt en väg som var intressant, han väljer att älska sin nästa. Väljer att vara lycklig. Jag gillar den inställningen och det skulle vara intressant att kunna göra sådana val.

Hur svårt kan det vara?

Jag försöker. Kan jag välja att vara lycklig och glad hela tiden utan att bli en lallande galning? Hur gör man? Finns det något bra trick? Jag gör ett försök och som alltid när jag försöker något gör jag det grundligt.

Mitt första steg, börja med att förlåta mig själv för alla fel, briser och tillkortakommanden. Låter kanske inte så lätt men jag lovar det är svårare gjort än sagt.

Första steget kanske inte är att förlåta sig själv?

Jag kollar lite på de som gjort tuffa resor innan mej och får veta att första steget är att erkänna mig maktlös. Ok det kan jag göra,... eller? Jag är av naturen en kontroll människa så det är kanske inte så lätt ändå.

Hur gör jag det?

Läser på AA och får ett svar som lyder:
"Uppoffringen i Steg 1 ligger i att jag är villig att kapitulera och erkänna att jag misslyckats med mitt liv. Jag är nu villig att inse att mitt ego inte kan hjälpa mig mera. Mitt ego måste tas ifrån den makt den haft över mig. Jag kanske kan säga att de övriga stegen i programmet går ut på att minska min egocentrerade livsintällning. Vi måste ge upp vårat ego eller så blir den våran död!"

Misslyckad med mitt liv? Jag är inte alkoholist men även om jag var det tror jag att jag skulle ha svårt att erkänna det. Jag kan förstå den delen med mitt ego, tror jag, måste kolla det med tror jag...

Ok jag måste nog hitta mitt eget "första steg",

Jag vet ännu inte vad det blir, inte helt klart i alla fall, men jag börjar här och nu. Det kommer bli en resa, jag kommer lära mig mycket om mig själv tror jag. Jag har Lena och familjen med mig, några goda vänner har jag med så jag kommer klara det även om jag måste göra själva "jobbet".

Sommaren är slut och nu kommer min värsta period på året, hösten, lika tråkig och jobbig varje år. Som om det inte va nog ändå, men det kanske är bra att det är höst så jag kommer ihåg vad jag gör, inte sitter på röven och dricker rose utan kommer ihåg målet, att må bra; må bra hela tiden...

Fyllde år nyss. Ett år kvar till 50! Ok, lite nojja har jag, eller inte så lite heller. Visst, ålder är bara en siffra, men i alla fall, det är en hög siffra för mig, jag har aldrig varit femtio förut. Livet börjar vid 40 sa de till mig, vad händer vid femtio då?

Jag har börjat med yoga, lite skeptiskt till en början men nu är jag helt såld på det. Jag har precis börjat luska runt i yoga världen och är fortfarande inte van allt hokus pokus med den där "musiken" och det lite budistmunkiska med hela rörelsen, jag är inte en typisk yoga människa men jag är övertygad om att det är mer än det som man tänker på när man ser en munk sväva över marken i en omöjlig kropps position. Jag har testat och vet redan att jag vill veta mer, lära mig mer. Har en svag känsla av att yoga kommer bli med mig resten av livet.

Jaja, jag har ingen röd tråd i detta inlägget egentligen men kände väl att jag ville tömma hjärnan lite.

Vi hörs väl :)

Namaste

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar