Dagarna hos oss är nästan alltid kaotiska, barn överallt, höga ljud och stök.
Imorse började med att Samuel inte satt på sig några kläder, Lena sa åt honom att sätta på kalsingar så skulle hon komma med brallor. När hon kom in i rummet två minuter senare sitter Samuel näck med ett lasersvärd i handen, han stannar liksom upp och inser att han nog inte gjort något som han borde. Lena blir lite irriterad, detta är varje morgon som det händer, och låter lite arg. När väl kläderna är på, efter direkt överseende av mamma, påtalar sonen att vi alltid låter så tråkiga på morgonen. Vi förklarar så gott vi kan att vi tycker det är lite irriterande att alltid behöva tjata.
Under tiden far liten runt och tutar, piper och river allt i köket, hon har kommit på att om man har en pinne eller ett skohorn kan man peta ner mer roliga saker från bord och bänkar. Glas och sånt.
Så medans jag försöker hindra det får hon lite utrymme att klättra upp på stolar för att sedan komma upp på bord och bänkar, inte där jag är för det var ju bara en distraktion för att komma åt något annat, jag svär hon planerar sånt...
Stordotter råkar glömma att allt är i riskzonen och lämnar sitt fulla vattenglas ett kort tag på bordet, liten tar det och häller allt vatten i munnen så hon storknar och vattnet hamnar i hela köket. Fram med trasor samtidigt som mamma tröstar. Precis klar med vatten så säger sonen att nu var det hans tur, juice på alla kläder, golvet och bordet. Mer trasor, kläderna vi just tvingat på honom av och nya på. Förtjust konstaterar han att vi inte lät arga, vi förklarar att vi inte blir arga på olyckor bara när vi måste tjata.
Så dags att hitta två någorlunda lika strumpor, ja samma gäller för skor för det är så att liten älskar skor men verkar hata strumpor. Alla skor bärs omkring så när det är dags att gå ut får alla hjälpas åt för att matcha och leta. Har vi väl fått på liten ska vi sätta på oss våra och när det är klart är det dags att leta efter minst en sko som liten trollat bort medans hon varit på ett bord eller en stol.
Ut genom dörren, mot bilarna. Vi delar på dem för nu är alla sena trots att vi går upp i tid. Vi tittar på varandra över biltaket...
Bara 18 år kvar säger jag... Hjälp säger Lena. Vi flinar lite och hoppar in i bilen.
Stordotter har fått spader i kaoset och vill komma ut, hon åker med i bilen. När jag släppt av henne utanför kyrkan så hon kan promenera hem. Efter ett litet tag tar jag fram telefon för att prata med fru lite, det blev ju inte så mycket på morgonen. Inget svar, jag ringer jobbmobilen, inget svar. Försöker åter på vanliga och då kvittrar stordotter där, jag antar Lena glömt mobilen hemma säger jag, ja det har hon säger dotter glatt.
Lägger på och då ringer Lena, jag är på väg hem, förstod det säger jag. Ha en bra dag älskling.
Jag tänker att visst är det cirkus och jobbigt och ofta tänker man hjälp ta mej härifrån, men sanningen är att jag skulle inte byta det mot något.
När bilen rullar lägger sig lugnet och jag får vakna till, liten stund av ro, sedan är det dags att ta ut liten, leta efter sko och strumpa som hon trollat bort, lämna henne till förskolan för att sedan rymma till jobbet för att få lite vuxentid och en kopp kaffe.
En vanlig måndag hos cirkus Lindström.
Ta till vara på tiden, den kommer aldrig igen 😂
//Hjobo
- Hjobo online
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar