Dumheter och naivitet eller mycket att vara tacksam för?

Det är så mycket man reagerar mot men så få saker man faktiskt gör något åt. Knyter handen i fickan eller bara låtsas som inget är taktiken i de flesta fall, gäller mig med faktiskt men idag gör jag ett försök att göra annorlunda.

Knäppa på näsan:

Det första jag tänker på är facebook, det börjar med en massa initiativ att hjälpa och försöka hitta personer som gått bort sig eller på något sätt försvunnit. Visst var det väl en bra tanke men det tog inte lång tid innan det visar sig att även detta används av busar för att hitta sina offer som gömmer sig. Direkt kommer då massor av folk att lägga ut detta som en händelse på sin facebook linje och knäppa de som delat efterlysningar på näsan genom att minsann visa att ”se nu va dumma ni är som gick på det”.

Lycklig:

Läste att det är en sjukdom att bara skriva positiva saker om sitt liv på FaceBook. Tydligen läggs det ut stylade profilbilder, foton från en lyckad semester, glada barn som äter glass och kompisgäng som festar loss. Folk verkar ha koll. De länkar till intressanta nyheter, delar med sig av youtubeklipp och sina favoritlåtar. Det är sällan någon skriver ”nu söp jag mig så full igen att jag stupade i säng”, det går liksom riktigt hem.  Vi är nog benägna att berätta hur fullt upp vi har med allt och saker vi lyckats med, men sällan tvärtom. Det känns bättre  att skriva ”hemma efter ett tufft träningspass” än ”jag orkade inte iväg till gymmet”, men  är det så konstigt att vi framställer oss själva som intressanta och roliga?

Den virtuella jag är mer spännande och intressant än jag är i ”köttrymden”.

Fast så är det väl inte bara på Facebook? På jobbet och bland vänner försöker vi väl framstå i en så bra dager som möjligt? På nätet behöver vi inte visa upp vårt fysiska jag, ingen ser att man sitter i morgonrock i en ostädad lägenhet och tycker synd om sig själv.

Damned if you do and damned if you don’t.

Det är för mycket “dela den här” på Facebook, visst är det så. Det är för mycket skräp på Internet, jag håller med.  Men man kan ju välja att inte vara med, man kan sålla och man kan slippa ondgöra sig på att andra är lyckliga.

Det är inget nytt!

Sociala media är till för att göra det vi förr gjorde på krogen eller utanför jobbet när folk träffades och satt ned på den berömda ljugarbänken. Vi har förändrat våra liv och träffas inte på samma sätt, vi bor inte i samma områden som de vi jobbar med och allt fler blir isolerade på öar i den sociala oceanen.

Men det är heller inte konstigt att vi reagerar som vi gör med att tycka ”vad onödigt positiv den där är” eller ”ska den alltid skriva om sin träning” alternativt måste den personen ta kort på all mat den äter…? Så var det på morsans tid och även på mormors tid med, det finns alltid någon eller något vi stör oss på och ibland måste vi bara dela med oss av det till andra. Faran är väl att de andra tänker liknande men i termer som måste den där alltid gnälla, eller vem tror den att den är? Min mormor, som förresten var en mycket speciell kvinna har jag förstått, sa en sak som liksom fastnade (Betänk att hon dog när jag var ganska ung) Hon sa;

 – ”sköt dig själv och skit i andra, tro på gud och heligt vandra”

Ganska bra sagt faktiskt. Jag har en del vänner som inte är med på Facebook samt en del som har sagt att de ska ha en paus från Facebook. Visst, kör för det, om det tar för mycket tid och/eller påverkar ditt förhållande till familj och vänner så för all del. Jag tror inte det är realistiskt att leva utanför den interaktiva sociala gemenskapen hur länge som helst, i alla fall inte för mig.

Hur man än vänder sig …

Jag har vänner och bekanta som jag bara har kontakt via Facebook, det är kanske konstigt och någon kan hävda att då är det väl bättre att inte ha kontakt. Jag håller inte med, jag gillar att ha kontakten. Jag är noggrann med mina inställningar i sociala media men räknar alltid med att det sak bli offentligt det som jag delar där, försöker vara så socialt medveten det går. Säkerhet är inte bara att stänga ute, det är att veta vad man delar med sig. Svårt idag, men jag tror det är viktigt. Twitter, är helt offentligt, Facebook lite mer intimt men allt som läggs ut är alltid tillgängligt för alla som verkligen vill och det försvinner aldrig. Bra att veta.

Nu är det fredag, Nästan hela ”lilla familjen” hemma och ikväll blir det råbiff. Jag tror jag ska ta en bild på den och berätta för mina vänner och bekanta hur bra jag har det, dom har redan blivit terrade hela veckan om hur fantastiskt jag tränar och vad aktiv jag är samt vilken koll jag har. Hoppas dom står ut ett tag till med mig, nu när jag gjort alla de synder jag pratat om. Fast, det är ju det vi gör där ute i cyber- och köttrymden.

Nu tar jag helg och syns bara på fejjan och linkan.

Kram

//Hjobo